Då var det klart...

...mitt alldeles eget krypin hemma hos oss står färdigt, eller ja nästan, det fattas lite färg på väggarna och lite kuddar och filat i myssoffan, men sen, sen är det helt okej här...så mysigt. Har suttit här inne halva dagen, skrivit på min tenta och haft tända ljus. All lugn och ro resulterade i att jag skickat min så gott som färdiga tenta till Sandra för respons, den måste reduceras från 7 till 5 sidor, hur man nu gör det utan att förstöra kreativiteten.

Jul..jul...

Julen är årets bästa tid

 förväntan som byggs upp

barnens tindrande ögon och glada skratt

jag älskar att sitta där och se på mina älskade

de som skapats i min kropp och jag satt till världen

idag är de snälla, glada, förväntansfulla och lyckliga

ikväll är de trötta men fortfarande lyckliga


Jag minns min barndoms jular

de riktigt lyckliga julfirandena

vi var tillsammans, alla mina mostrar och morbröder

alla mina syskon

det snöade alltid när jag var liten

min moster gick alltid och köpte tidningen

och vi hade en tomte som under Lovikkavantarna

hade röda naglar


Jag älskar att vara med min familj

mina bröder som jag håller av över allt annat

mina skilda föräldrar som samsas under samma tak

för sina barn och barnbarns skull

jag älskar att få vara nära min sambo varje dag

men just under julen är han särskilt vacker, särskilt fantastisk


Att ingen av oss behöver vara ensamma i juletid

de julhelger när någon av oss saknas går mitt hjärta itu

jag fordrar er alla här för att julen ska bli total

för att julen ska kännas levande och nära


All den förtvivlan och smärta som lever inom mig

som ett förkastligt djur

tar under julen andrum och låter mig få själslugn

en sinnesro som jag annars bara tror lever bortom denna tillvaro

julen är magisk och förstod jag inte bättre

skulle jag alltjämt tro på tomten


Och så börjar åter väntan om efter en ny magisk jul


Min nya...

Läst Marcus Birro ni som inte gjort det, jag lovar, ni kommer få mycket tankar, funderingar och hjälp på vägen...helt underbar författare...jag skrattade och grät till texterna i nya "Svarta vykort".


Jag bara hatar möss...

Jaha...då var de här igen då...mössen...med vintern kommer nämligen massor med möss till vårt hus. I fjol tog vi 12 st på två veckor, en hel liten familj. Nu har vi tagit två och skadat en den här veckan (hoppas de inte hunnit bli lika många i år). Idag när jag sklle ta upp ett papper som hamnat bakom sopkorgen så låg den där...en läskig liten sak som i måna ögon var enorm och jag skrek och skrek och sambon skrattade och skrattade (oftast hinner han ta bort dem innan jag hinner se dem).

Det var förra året som jag upptäckte min rädsla för möss då en liten parvel sprang runt i vårt badrum och jag vägrade släppa ut min sambo därifrån förrän han dödat den...helt förstörd var jag...de är så förbannat äckliga små varelser...vidriga och avskyvärda med sin långa läbbiga svans, sina små plirande ögon och snuskiga päls...och för att inte tala om allt otyg de tar sig för...
Det var jobbigt att upptäcka och erkänna mn rädsla då jag aldrig varit speciellt rädd för kryp och djur förr men sambon har ju roligt och det är väl tur att det roar någon i alla fall...:P

Nä...tacka vet jag mössen i askungen på julafton...de är söta (kanske för att de är tecknade).


så....

Nu råder äntligen julefrid...försöker att inte stressa upp mig så mycket i år och imorgon åker vi till mamma och slipper stöka här hemma med julmat osv...men idag har min sambos föräldrar varit här och ätit julmat och vi har bytt lite julklappar...säger bara...jag har sjukt underbara svärföräldrar, jag har haft sån tur...

och inte nog med att de är så himla lätta och underbara att vara med utan som grädde på moset fick min sambo och jag en herrgårdsweekend för två...helt otroligt, äntligen kan vi få åka iväg och bara vara vi en natt i alla fall...fast det är ju klart...jag brukar ju få halsfluss så fort jag lämnar länet...

Nu när alla har gått hem har jag hällt upp en grogg, gör fudge och kola och sen ska jag och sambon titta på film...om jag inte somnar först vill säga...är astrött.

Det sorgliga idag har varit att lilla Sheila har åkt hem, kommer sakna dig hur mycket som helst gumman....våra härliga långpromenader, dina buffningar när du vill att jag ska gå upp, dina snälla ögon när du vill ligga i soffa som du tar upp 60%...men vi träffas säkert snart igen...


Tenta..

Okej...då har frågan åter vaknat, efter dagar av lite lagom smågnagande ångest. Frågan om nästa tenta...herregud säger folk, du har ju skrivit massor...men problemet är att jag alltid vill ligga, inte bara ett steg, utan sjutusen steg före så att jag slipper känna pressen. Men de sista dagarna har fyllts av en son som har ont och grinar, så mamma har trösta, gett alvedon, pysslat lite och titta på film. Får väl trösta mig med att jag inne på sjukhuset hann med att gå igenom lite skolböcker under väntan samt att jag har nästa vecka med bara mig själv (lite Sandra) och tentan...jag tar det då.

Min kära vän Sandra har messat idag om tentan efter det och tror på någotvis att min hjärna är fylld av bra och intelligenta svar...men jag låter henne leva i tron om att jag är himla bra...vi har ju trots allt en egen klubb för inbördes beundran...kram på dig gumman...

Idag har jag lyckats skrapa ihop hela 16017 steg (det är bra att vara hundvakt)...känns skönt.
Igår var det inte lika bra knappa 9000 steg och dagen innan den var jag på sjukhuset och gick fasiken inte mycket alls men i måndag och i lördags gick jag 14000 respektive 15000 steg....pust och stön vad man går egentligen utan att tänka på det....

Granen...



Vi har finaste granen i stan...(bilden gör den inte rättvisa)

endast mamma är trött...

Mamma står där så grå

intill sonens vägg

trött så intill döden

tittar som mången gång förr

mot sonen som sover och snarkar

kliar sig i trötta ögon

grubblar, fast ej det lär båta

över en svårlöst gåta


För sin hand genom rufsigt hår

och är av trötthet nära att gråta

nej, det här var alltför svårt

nej, jag kan inte detta lösa...

fortsätter fundera när hon går iväg

för att sköta sin syssla


Går till köket och diskbänken

tänker att; hur ska jag detta lösa

sonen drömmer i sin säng

drömmar sköna om julen

drömmar om operation och narkos

hoppas mamma att han slipper


Smyger sig sedan för att dottern få se

som sova djupt i julelycka

ler när hon ser sin prinsessas knopp

sticka precis över täcket opp


Så har hon sett dem, son och dotter

sova i sina sängar

dottern som sova så skönt

och sonen som störs av smärta

gåtan som hon inte kan lösa

kommer så åter


Går så vidare till vardagsrummet

och soffan som väntar den sköna

kanske hon hinner få sova en stund

och låta gåtan falla till föga


Mamma går till soffan

där hon sjunker ihop i hörnet

vilar sitt huvud mot kuddens tyg

låter sömnen få övertaget

drömmarna som hon har

är bitterljuva


Vaknar åter till klockans alarm

och kommer på att

hon inte heller denna gång

lyckades lösa gåtan


Genom en springa bredvid rullgardinen,

en strimma av månens sken hon ser

när hon närmar sig sängen

åter dags för Alvedon det är

och hon måste sonen väcka


Åter finns gåta där i sin hela gestalt

att ge Alvedon utan att sonen ska gråta

denna gång går det ganska bra

han är för trött för att bråka


Mamma väntar med gåtan

tills morgonen kommer

och det åter är dags att bråka

lägger sig nu i sin säng

djupt mellan kuddar och täcken

unnar sig en liten stunds sömn

innan gryningen kommer

kanske hinner Ica-kassarna under

ögonen försvinna

trots den sena timman...

//Mamma Anna


Hej hopp...

Ja, då är man tillbaka igen efter sjukhusbesök med lillkillen igår. En operation av...stod på schemat för honom igår...och oj oj vad jobbigt det var och blev. Vi fick ju först vänta en herrans tid innan operationen, eller ja, när man är sju år som in grabb är så är tre timmar väldigt lång tid, men vi ritade, tittade på film och spelade bordsfotboll. Till slut kom vår supergulliga sjuksköterska och körde upp oss till operation, jag fick vara med när Felix sövdes men sen var det bara att avlägsna sig till avdelningen igen. Och fy vad jobbigt det är når ens barn sövs, mamma grät en skvätt. Själv operationen tog knappt 1,5 timmar men lillkille var ju lite onykter efteråt så han fick sova ut. Framåt fyratiden på eftermiddagen fick vi åka hem under mycket skrik och ont och "-jag kan inte gå mamma"...pust och stön vilken kväll det blev och natt...han var ordinerad alvedon var fjärde timme så det var bara att väcka honom och ge honom det. Och det är inte så lätt med en sjuåring som kräks så fort han hör ordet alvedon.

Nu på morgonen har vi tittat lite på julfilm och myst i soffan. Han har lyckats slurpa i sig en alvedon utan vetskap i fantan som jag mutade honom med...fniss

Till julafton ska han kunna gå igen hoppas vi...de sa att det skulle göra ont typ i två dagar...mamma kommer att få ett bryt under tiden...bara ett toabesök kräver mer av mammas tålamod än ett helt års bråk mellan syskonen...

Studiebesök hos Gyllenheimska skolan...

Studiebesök hos Gyllenheimska skolan

Sandra...jag älskar dig för du är så galen...

Man kan bli mörkrädd för mindre...

Idag lutade jag mig tillbaka i soffan vid 20.00 och skulle se "Bonde söker fru" och hur deras kärlekssemestrar går. En sak ska ju sägas...man sliter sitt hår i förtvivlan över vissa deltagare.
Ta lilla blonda Jessica som är Karl-Petters resesällskap, den flickan säger ju bara helt fel saker när hon öppnar munnen, eller vad sägs om när de fick veta att de skulle till Lissabon:
Jessica:"- Lissabon? jag vet inte om det är en stad eller ett land...."
Karl-Petter: "-Jag är inte heller så bra på geografi"
Jessica: "-Men det är jag...jag har bara otur när jag tänker".

och idag

Vid restaurangbesök i Lissabon:
Jessica: "-Borde inte menyn vara på svenska typ?"
I interjuv senare: "-Jag fattade ingenting, sen såg jag att det stod på engelska också och då kunde man ju förstå lite i alla fall...typ att fish betyder fisk...

Jag undrar hur den flicka passerade grundskolan. Nej, det är upp till oss framtidens lärare att se till att våra elever inte slutar på detta sätt.

Lucia...

Nu vaknen och glädjens! Lucia är här,
och natten mot morgon sig vänder.
De skimrande ljusen i kronan hon bär,
och hoppet i hjärtat hon tänder.

Välkommen, du midvinterns strålande mö,
du tröstande budbärarinna!
Se livet, som höljes av frost och av snö, 
skall seger ånya dock vinna.

Välkommen, välkommen på nytt i vårt hus,
du ljusbrud, som natten betvingar
och tänder i mörkret en strimma av ljus
och hoppet och glädjen oss bringar!

(S. Hallström; E. Aulén)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Luciamorgon och alla föräldrar är på diverser inhysningar för barn och ler när de ser sina telingar som tomtar, lucior, tärnor, stjärngossar osv...
Själv fick jag äran igår (som jag berättat tidigare) att se min tös som lucia i sin klass...hon var ju självklart söt som socker. Och jätteduktigt. J-kla korten blev asdåliga, hoppas filmen blev bättre.
Fika efteråt med föräldrar och släkt....de skulle skänka en slant till klasskassan för fika men det hade inte blivit mycket om inte någon hade skrivit att "minst 20 kr var" skulle skänkas på en skylt. Och som vanligt gick alla klassföräldrarna hem utan att hjälpa till med undanplockning....tack till Tanjas barn som hjälptte mig att torka borden och ett superstort TACK till Johanna (som inte ens har ett barn eller barnbarn i klassen) och som är min vän som hjälpte till med allt efteråt....puss på dig

Så idag sitter jag här ensam (barnen hos sin pappa och sambon sover) och äter lussebulle sen igår....och väntar på Sandra som är på dagis med sina barn....

Idag ska vi ha rollspel i skolan...usch gillar inte sånt...men sista dagen i skolan för min del...nästa vecka blir jag hemma med min son efter operation...


Jag såg du förstod...

Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.

//Nils Ferlin

Ridå...

Hur många gånger ridån än går ner sitter jag alltid kvar,
för jag vet att när det väl börjar
kommer det att bli underbart...

//okänd

livet...

När jag var yngre så vägde jag några kilon mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning. Men nu när jag är äldre har min kropp gjort sig fri. Det finns elastiskt komfort där min midja en gång satt.
Italienska skor måste vara två storlekar större, om fötterna alls går i, och grenen på strumpbyxorna sitter alltför ofta nere vid knäna. men jag har också lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer, eller hur svårt allt känns idag; livet går vidare och imorgon blir en bättre dag...kanske.

//okänd

Exa dag...

Idag tvingade jag mig upp ur sängen för att ta emot Sandra hemma hos mig. Vi har skrivit på vår exa2 och efter mycket stånk och stön och "- jag har ingen inspiration" (allt från mig givetvis) så kom jag igång och som vanligt när jag väl kommit igång så kan jag inte sluta. Sandra satt som vanligt och var ambitös som f-n och skrev och skrev men till slut kom jag ikapp. Fasiken Sandra vad vi är bra, nu är vi mer än halvvägs igenom exan (den ska lämnas in 7/1 så vi är stolta). Men mitt största problem är (då jag har svårt att göra något lagom någon gång) hur sjutton jag ska få plats på bara 5 sidor med hela tentan. Usch, kommer bli en svår nöt att knäcka.


Imorgon har min dotter genrep inför luciafirandet som hennes klass ska ut på på luciadagen och vi föräldrar har blivit inbjudna att titta på och fika lite. Eller rättare sagt, jag har bjudit in alla föräldrar med släkt och vänner för detta enda tillfälle att under lågstadiet att se ungarna i vita linnen. Hm, kom just på att det är nog enda gången, utöver när de sover som de ser ut som änglar.
I alla fall, en annan har ju blivit klassförälder och måste ju se till att ungarna får lite klirr i kassan, men det är inte lätt, man motarbetas av flera föräldrar som inte vill hjälpa till. Som tur är finns det en tre-fyra stycken som ställer upp. Klirret i kassan denna gång sker iform av en frivillig peng vid fikat imorgon.
Jag är själv stolt mamma till självaste lucian, det ska bli så spännande med tanke på att hon aldrig velat stå inför människor förr. Klockan tickar och spänningen stiger.

Har dessutom varit duktig, och har utöver tentaskrivning och bakning till lucia, även varit och simmat 60 x 25 m (1,5 km) idag. Min arma kropp blev lite öm men den har repat sig nu. Den är bara van vid step-up coh box annars så att röra på sig på detta sätt protesterade den vilt emot men det är så skööönt efteråt.

Sandra...

Du behöver inte känna dig gammal...kolla min vuxenpoäng....

Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?


Din ålder borde vara 41.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse


Och alla snälla barn....

Sådär ja, nu har jag och Leena stått på loppis idag, allt blev sålt, trodde vi aldrig. Kanon en massa pengar plus. Helt otroligt att man kan tjäna pengar på sånt som man själv inte vill ha längre, sen gäller det ju att vara en bra försäljare och det är ju vi...Och många barn blev lyckliga ägare till en massa fina leksaker...

Jaha, den här dagen passerade inte utan olyckor den heller. Redan innan jag lämnat hemmet imorse hade gylfen gett med sig i mina favoritjeans (och nästan de enda jag kan ha nu) och inne på loppiset sprack de andra, vad ska man säga...livet är skönt.
Jag säger bara...fredag den 13:e släng dig i väggen, här händer det något varje dag. Ett I-lands problem.

*********************************************************************************************************************''''*********

Läraren kan öppna dörrar, men du måste gå in själv

- KINESISKT ORDSPRÅK -


är det så här det ska va.....?

Jaha, ännu en dag har kommit och gått. Inatt hade jag besök, det var han igen, den mörka och inte alls snälla skepnaden som kallas ångest. Borde förstått att han skulle komma, hade mått alldeles för bra hela dagen. Större delen av kvällen genomleds med en mage som hade installerat en snabbgående hiss, framåt senare natten stannade hissen på bottenvåningen och kallsvetten tog över. Trots allt så vaknade jag vid kvart i nio (min son stod och ruskade mig) och hann upp lagom i tid till julkalendern.

Tack Sandra för pepparkaksdegen, mina barn blev överlyckliga och fyllde varsin plåt med underbara figurer som mamma lyckades att INTE bränna denna gång, asgoda.

Hade förresten en annan herre på besök (för det måste vara en herre när allt blir fel), han olyckan (mina vänner vet vad jag talar om och skrattar nog gott just nu när de läser detta). Fast idag var han ganska snäll, jag fick bara duschdraperistången i huvudet när jag skulle duscha. Och då menar jag inte en sån stång som man klämmer fast mellan två väggar utan en som var fastskruvad i väggen. Den tyckte tydligen att nu, nu var det dags att ge sig, för nu skulle ju jag duscha...hmmm...sambon fick rycka in med skruvdragaren i högsta hugg och efter typ 15 min stök fick jag min dusch. Ja, ja, vad vore en dag utan lite olyckor...ganska tråkig...och helt helt underbar.

Har läst slut på Vygotskij i praktiken och ska nu ge mig i kast med Läraren i kunskapssamhället. Och hallå om ni tycker jag är en plugghäst...Vygotskij har faktiskt sagt (och väldigt klokt oxå) att om man kallas plugghäst så associerar det till en aktivitet medans läshuvud betyder att det finns något i huvudet redan från början.
Bra sagt tycker jag.

Nu ligger barnen i sina sängar efter magont och halsont så nu ska jag passa på att mysa med sambon en liten stund innan jag faller i bitar i soffan.

Imorgon är det dags för loppis...asskoj...

Puss så länge

fortfarande regn...

Vi skulle säkert kunna vara någon annanstans
där blåsten inte skrämmer varje natt
där du lugnt kan gå i skogen utan skor
vi kommer säkert dit en dag

Men det här är inte fel
här mår jag faktiskt ganska bra
här är vi lyckliga du och jag
visst är det så
när vi nu kommit att förstå att livet vi söker finns här
under resans gång

Det är möjligt att det finns en annan plats
där mörkret inte faller lika hårt
där du kan njuta av tusen fåglars sång
det är möjligt att vi kommer dit en dag...

//okänd

tsss...

Idag orkar jag inte riktigt hela vägen....

17 dagar kvar...och regnet det bara öser ner...

Livet påminner väldigt mycket om en mattelektion i gymnasiet. Varje gång man har löst ett problem väntar läraren på att få ge en ett till.

-----------------------------------------
Jag vet inte, jag frågar inte, om ditt hjärta är oskuld, men jag vet att jag älskar dig, vad än du är.
----------------------------------------

Tack Sandra för att du är en så bra vän!


Idag...bara 18 dagar kvar...

Oj, oj, idag har vi haft roligt i skolan. Möte med basgruppen för att spåna fram ett manus för ett rollspel. Och vi har haft så skoj, skrattat så tårarna sprutar...tack hela min basgrupp...ni är bäst.

Jag och Johanna har blivit stolta hundvakter. Vi ska v.51 få äran att ha delad vårdnad om Emmas lilla ögonsten när Emma själv tänker lapa som på Gran Canaria. Träffade lilla vovven idag och det kan jag ju säga, så värst liten var hon inte men helt underbar. Så fina allvarliga ögon, lugn och helt enkelt jättefin. Ska bli superskoj att ha henne här en halv vecka och ungarna jublade när jag kom hem och talade om det. De har länge velat ha en hund och jag tänkte att nu får de se att det inte är så lätt. Dessvärre slipper de promenader då Sheila är så stark så att mina barn skulle vara som ett litet halmstrå efter henne. Men jag kan ju alltid tvinga dem att gå med i alla fall när jag rastar henne.

Ibland tar jag nog för mycket plats...jag kör nog över folk utan att tänka mig för och lämnar resterna till någon annan att plocka upp då jag inte har förstått att jag gjort någon illa. Oftast är jag nog lite för ärlig, skulle nog behöva tona ner mig lite, kanske inte låta och synas hela tiden. Kanske jag borde bli bättre på att lyssna, trösta och peppa mina vänner. Kanske älskar jag mina vänner förmycket, kanske kväver jag dem. Min önskar är...stanna kvar...jag försöker bli en bättre människa...


Det var inte så länge sen som jag inte gick upp på morgonen

som jag grät mig igenom dagarna som endast hade olika nyanser av grått


Det var inte så länge sen som jag inte trodde på att det fanns ljus

då jag endast kunde se mörker utan slut


då kom du, plockade upp mig ur rännstenen

strök mig över håret, torkade mina torra tårar

och höll mig hårt

mitt frusna hjärta tinade i din närhet
du sa att jag är vacker

och att livet väntar därute på just mig


aldrig hade jag trott att jag skulle kunna ta mig upp från botten

att jag skulle hitta livet...livet med dig

varje dag som går tackar jag vem det nu är som förde dig i min väg

som låter mig känna mig så villkorslöst älskad


jag har fortfarande en bit kvar

ibland halkar jag på någon isfläck och tappar balansen
men fångas alltid upp innan jag slår i marken

vid min sida finns alltid du

jag är delvis hel

men jag blöder fortfarande inombords...


//Anna

19 dagar kvar

Snart är den här...dagen som för många känns hur jobbig som helst, som en del hatar och fruktar, som får de ensamma att känna sig ännu ensammare och till och med välja döden. Men för många är den härlig, efterlängtad och helt...helt underbar...julen.
Jag hör till de sistnämnda. Trots att min själ är relativt mörk så är julen den viktigaste och för mig ljusaste tiden på året. Och trots att jag aldrig varit tillräckligt snäll så att Tomten kommer till mig så ser jag hur ögonen lyser på mina barn när de inser att trots att de kanske inte varit de snällaste (det här året heller) och trots att mamma sagt att Tomten kanske inte hinner komma, så står han där på julaftonen, med säcken full av härliga klappar.
De skrattar, ler och delar ut kramar härs och tvärs. Och trots att plånboken ekar tom så finns det mat i kylen, julefrid innanför husets väggar och kärlek...mycket kärlek. 

I år har jag önskat mig en katt...en vän när jag är själv, när mina barn varannan vecka är hos sin pappa och min sambo jobbar skift...en mysig liten luddig tuss som kryper upp och vill kela...värme för en sliten själ.

Jag önskar även att vi slapp drabbas av otur hela tiden, jag och min sambo, saker går sönder hela tiden, inte såna saker som kanske går att laga relativt billigt och snabbt. Nej, här handlar det om bilen, spisen, diskmaskinen, elvispen, kaffekokaren, fuktskador, tvättmaskinen, båda datorerna kraschar osv....listan kan göras lång....men, vi har varandra, och vi har hälsan...vi är starka...

Idag har jag varit hemma med min hostiga son, saknar skolan och mina klasskompisar. Men imorgon drar jag iväg igen till Eskilstuna, för att öva rollspel med mina goa vänner som skänker mig så många skratt. Att börja läsa till lärare var nog ett av de bättre besluten jag fattat i mitt liv (och jag har fattat många helt fel oxå), men att jag på köpet skulle få en handfull nya vänner där vissa (ni vet vilka) har kommit att förändra min gråa vardag till något ljust. Gud ska veta att jag har kämpat länge för att den ska bli lite ljusare....TACK alla ni som ger mig hoppet åter...

Natten...


På natten kommer allt det onda

längtar förtvivlat till morgonen

ångesten fyller mörkret runt mig

hjärtat slår hårt, hårt

och kallsvetten kryper fram


På natten kommer allt det onda
alla funderingar och tankar
allt som borde blivit sagt
och det som sades
blev allt rätt eller blev det fel

Mörkret suger livet ur mig
jag känner mig tom
och trött, så fruktansvärt trött
torra tårar fårar mitt ansikte

När nattens mörker lättar
och morgonens ljus faller
står jag i fönstret och ler
och välkommnar dagen...

//Anna

Om mörkret vill....ses vi imorgon...


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0