plyschmjukis

Nu har han däruppe gått hårt åt mig och min familj i snart 3 år, vi har däremot varit förskonade från allvarligare sjukdomar. Men nu när alla pengar är slut, allt har gått sönder åtminstonde en gång och ibland fler, när vi är utblottade på allt, vad finns kvar?? Jo, kroppen, och nu har det börjat,förra veckan small det till i vaden, jag vilade tills det kändes bättre och har inte känt något på några dagar och så idag...i goda ro gick jag upp och ner för step brädan som vanligt tills det hetl plötsligt small till igen och benet vek sig, kunde inte fortsätta, kan knappt gå. Och jag gråter för det som faktiskt håller mig uppe, min träning, tanken på att inte få träna på vem vet hur länge, kommer göra mig vansinnig av rastlöshet. Kan ju inte ens promenera på några dagar i alla fall...nu tycker jag synd om mig själv.
Jo just det, ett U på tentan som ska komma vilken dag som helst nu vore ju liksom toppen!!

Men förutom kroppen att ge sig på finns kärleken mellan mig och min sambo och rör han däruppe den så tappar jag hetl den tro som jag eventuellt kan ha haft...enough is enough....