Att vara eller icke vara...
I snart tre år Har jag fört en hård kamp mot den vägg som jag sprang in i den dagen. Den dag jag vaknade, gick upp och sen gick tillbaka till sängen. Om jag hade vetat att den dagen skulle bli en flera års kamp mot ångesten hade jag valt att ligga kvar, kanske hade det aldrig hänt om jag inte gått upp?
Så länge jag kan minnas har jag sökt efter svaret på livet, ett svar som inte finns (enligt mig). Varje dag ser ut som den andra, man går upp, går till skolan/jobbet, kommer hem, kanske tränar, går och lägger sig. Och efter natten med sitt mörker kommer en ny morgon som är början till en dag som ser ut som den förra, som i sin tur leder till en ny kväll och en ny natt osv...
Är det det som kallas livet?
Kanske kan min syn eller ickesyn på livet vara otäck, andra kan inte förstå att livet inte har någon mening. Att jag som är en relativt glad person och skämtar friskt faktiskt ser livet som ett ont måste. Ett måste som jaginte valt själv och därför blivit tvingad till att leva i.
Jag förnekar inte att jag är betydelsefull för en del människor och att jag är älskad för den jag är men om något skulle hända mig där döden är utvägen skulle det inte göra något. Visst, det låter egoistiskt men jag skulle aldrig välja den utvägen på egen hand och jag känner att mina barn, min sambo, min släkt och mina vänner klarar sig, de har ett bra skyddsnät uppbyggt runt sig och många som stöttar. Så visst vore det skönt att bara upphöra existera. Många rekommenderar mig att tala med en psykiatriker men för mig är det här vardag och inte alls så konstigt och otäckt.
Jag hade idag ett intressant samtal med en av mina vänner om just detta. Det ska tilläggas att hon är som mig, känner som mig och förstår mig som inte andra gör. Faktum är att vi älskar, saknar, gråter, skrattar som alla andra men det som skiljer oss från andra syns inte på utsidan, utan i våra själar. I våra själar finns en svart, förvirrad liten tant som väntar på svaret på vad livet egentligen har för mening. Och i våra själar längtar vi alltid efter något annat. Jag tror att efter min utbildning (till lärare) kommer att göra att jag känner att jag "är" något och bidrar till något, men mitt sökande kommer aldrig att upphöra. Att varje dag kämpa med ångesten, förtvivlan och demonerna för att gå vidare genom dessa meninglösa dagar som kallas livet.
Så länge jag kan minnas har jag sökt efter svaret på livet, ett svar som inte finns (enligt mig). Varje dag ser ut som den andra, man går upp, går till skolan/jobbet, kommer hem, kanske tränar, går och lägger sig. Och efter natten med sitt mörker kommer en ny morgon som är början till en dag som ser ut som den förra, som i sin tur leder till en ny kväll och en ny natt osv...
Är det det som kallas livet?
Kanske kan min syn eller ickesyn på livet vara otäck, andra kan inte förstå att livet inte har någon mening. Att jag som är en relativt glad person och skämtar friskt faktiskt ser livet som ett ont måste. Ett måste som jaginte valt själv och därför blivit tvingad till att leva i.
Jag förnekar inte att jag är betydelsefull för en del människor och att jag är älskad för den jag är men om något skulle hända mig där döden är utvägen skulle det inte göra något. Visst, det låter egoistiskt men jag skulle aldrig välja den utvägen på egen hand och jag känner att mina barn, min sambo, min släkt och mina vänner klarar sig, de har ett bra skyddsnät uppbyggt runt sig och många som stöttar. Så visst vore det skönt att bara upphöra existera. Många rekommenderar mig att tala med en psykiatriker men för mig är det här vardag och inte alls så konstigt och otäckt.
Jag hade idag ett intressant samtal med en av mina vänner om just detta. Det ska tilläggas att hon är som mig, känner som mig och förstår mig som inte andra gör. Faktum är att vi älskar, saknar, gråter, skrattar som alla andra men det som skiljer oss från andra syns inte på utsidan, utan i våra själar. I våra själar finns en svart, förvirrad liten tant som väntar på svaret på vad livet egentligen har för mening. Och i våra själar längtar vi alltid efter något annat. Jag tror att efter min utbildning (till lärare) kommer att göra att jag känner att jag "är" något och bidrar till något, men mitt sökande kommer aldrig att upphöra. Att varje dag kämpa med ångesten, förtvivlan och demonerna för att gå vidare genom dessa meninglösa dagar som kallas livet.
en trött dag
Idag vaknade jag inte förrän 12, kastade mig i panik för att köra min lillebror till stationen, men det visade sig att jag var ute en timme för tidigt. Fick istället en kopp kaffe hos storebror när jag väntade. Kom hem och somnade på soffan, vaknade efter en halvtimme av telefonen, kollade lite hockey men somnade igen. Vaknade vid fem och tänkte jag skulle hålla mig vaken nu. Tur det är ledigt imorgon oxå annars hade nog problem uppstått då jag antagligen inte kan somna i tid nu ikväll. På grund av allt sovande har jag inte hunnit äta något överhuvudtaget idag, jo, lite godis har smitit ner mellan sovpauserna. Kanske skulle värma lite mat nu...hm, vet inte..ska kolla med sambon. Ska försöka se klart filmen vi började på igår oxå men som jag som vanligt somnade mitt i.
Dags att tänka på hösten
Sådär nu har jag sökt alla kurser till hösten, blir tydligen en salig blandninga av litteratur, didaktik och engelska . ser dessvärre ut som om jag måste åka till båda eskilstuna och västerås.
Boknörd..inte jag.
gör testet ni oxå...ganska roligt...
Svärmor
Idag har vi varit och ätit påskmat hos svärmor, gott i gott. Och jag har den bästa svärmodern som finns, hon är så snäll och omtänksam. Och förutom det jättebra på att lyssna på allt man behöver vräka ur sig och förstår de bekymmer man har...puss på dig svärmor.
ondska
tärarna rinner för barnen som blev dödade och mamman som ligger nersövd i Arboga. Frågan är om man som mamma inte hellre stannar kvar i den djupa sömnen istället för att vakna och finna att barnen som man älskar över allt annat inte finns längre. Jag tittade precis på efterlyst och hörde någon av de anhöriga berätta om hur de såg dem bli utburna från huset. Fy f-n vilken obeskrivlig smärta av något som inte går att laga igen...något som inte går att få tillbaka...mina tårar rinner för er skull...
Till alla er barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet
Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde , säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!
För attVI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler
På TV,n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS !!
Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så
GRATTIS
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och( lyckliga) deras föräldrar var
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde , säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!
För attVI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler
På TV,n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS !!
Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så
GRATTIS
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och( lyckliga) deras föräldrar var
Måste
bara säga att just nu lyssnar jag på "min gata" på P3 och jag måste ju bara säga att f-n vilket skit. Var bara tvungen att säga det någonstans. Men nu börjar kvällspasset...mycket bättre.
Precis...
...när jag trodde att jag kunde pusta ut efter en salstenta på 4 timmar och 15 minuter. Men nej, min man lämnade besked att de går ner från fyrskift till treskift och skillnaden i lönekuvertet blir ca. - 2000 kr och för oss som vänder på kronorna i mitten av månaden är det en himla massa pengar. Sen gick mina byxor sönder (ännu ett par) men inte så stort hål den här gången, kanske går att dölja tills nästa del spricker och sen hade storebror köpt present till vår lillebror utan mig så jag var tvungen att snabbt inhandla något samt inte ha någon att dela kostnaden med. Men man älskar ju sina bröder så det får kosta lite en gång om året. Nu sitter jag här efter att ha gråtit över min mans jobb och täänker blanda mig en grogg. Har gjort påskägg till min man, min storebror och min far för jag är en sn himla omtänksam människa som sätter mig själv i sista rummet. Puss i påsk alla min älskade vänner!!
bilden hämtad från: http://drf.teflonminne.se/wp-content/uploads/2007/11/kycklingar.jpg
Var på åsby och köpte presenten till min lillebror och då hade de såna här härligt gulliga söta äkta kycklingar som pep runt i en bur.
bilden hämtad från: http://drf.teflonminne.se/wp-content/uploads/2007/11/kycklingar.jpg
Var på åsby och köpte presenten till min lillebror och då hade de såna här härligt gulliga söta äkta kycklingar som pep runt i en bur.
D
Dagen D är inne, sitter just nu och inväntar Sandra så ska vi ge oss iväg (hör att hon kommer nu). Önska oss lycka till...nu lyfter vi...
Påsk...
Hm, kvällen har varit ganska lugn, varti och tränat lite box och slagit som en galning på mitsarna, sen hem och titta på Brynäs - Vik vilken tyvärr Vik förlorade men gjorde en bra match ändå. Nu sitter min sambo och hans kära arbetskamrat och tittar på fotboll också men det blev lite för mycket sport på en kväll så jag har kollat så allt är i ordning för morgondagen samt ängnat mig åt lite påskpyssel (det var faktiskt riktigt trevligt). Har messat lilla Sandra för hon är så nervös men inte fått något svar, kanske har hon dukat under av böckernas tyngd och ligger med näsa i vädret och sover redan. Det värsta med morgondagen är faktiskt inte tentan utan att jag måste gå upp så förbannat tidigt, men, men, vill man bli lågstadierlärare är det bara att skriva provet och sen...hem till hemmets lugna vrå och mysa lite med sambon.
allt klart, bara väntan kvar...
Nu har jag gjort klart allt inför tentan, nu kan jag gå på box och kolla på Brynäs - Vik ikväll...pust
Sandras och min tankekarta för tentan...
Uj, uj, vad mycket böcker vi får ha med oss imorgon...
nej
Men nej...jag ska inte vara till besvär...
vilken reaktion
Men oj, oj vad hon blev upprörd för mitt tidigare inlägg...typ "- jag har ju gjort fyra böcker "och "- nu ser det ju ut som om jag gör att du inte gör något" och så får jag fingret....jag älskar dig oxå gumman
Söt
Om stress vore den enda dödsorsaken skulle min sambo vara en första och ende med evigt liv...
two days to countdown...
och paniken har inte riktigt infunnit sig ännu. Sitter hos Sandra och försöker vara kreativ men (oj, nu tog hon upp en bok) det vill sig inte riktigt, känner ett ganska stort lugn lägra sig (nej, nu blommar det, nu tog hon fram post-it och penna oxå). Men vänta tills imorgon...då skriker jag av nervositet, sliter mitt hår, springer på toa och kan inte sova. Så alla ni som tror att jag är lugn...det är bara ett fördröjt utbrott...
redo...
Börjar känna mig ganska redo för den stressande uppgiften som ligger framför mig...nämligen tentan på torsdag...bara strydokumenten kvar att gå igenom en gång till...och ytterligare lite spånande med Sandra....
blöder
Mina ögon blöder och min hjärna brinner av pedagogiska grundsyner, helhetssyner, logografisk skrift, kontext oberoende och dekontextualiserad...
Lukrativt
Fasiken Sandra vad vi fick ihop det bra idag, känns oerhört bra och lite bättre. Med tanke på sjuka brallis och pigga skrutt samt att mamma skulle baka till kalas och tvätta så fick vi fram massor med bra att tänka på. Än är det en bit kvar men vi kan ändå ha en skön lördag utan ångest...puss på pannan vännen....
Slutnotan
äntligen har vi fått hem vår pärla, blev en dyr historia att laga men åhhh vad gött det är att köra saab.
Myror eller...
Sitter på tåget och tittar på folk, en man går och sätter sig, reser sig, sätter sig, går på toa, sätter sig och fortsätter i rämna stil hela vägen! Hm...undrar om han har myror i byxorna eller möjligen hemorojder!?
Frihet under ansvar...
Åh vad härligt...ledigt till skärtorsdag med undantag för tentaläsning...underbart...
Det kokta fläsket
Nej nu är det kokta fläsket stekt! Trodde inte det kunde bli mycket värre än det varit men tvären ger gång på gång motsatt bevis!
Ingen aning
Nej nu vet jag f-n om jag gör rätt längre...
idag
har annars varit en relativt bra dag med tanke på att skolan var astrist och att nästan döden vore att föredra före den just nu, å andra sidan fick jag resa med min sandra. Men jag förstår inte vad du menar sandra, med att du önskar att varje dag vore som med mig...i alla fall lite grann...!!
antyder du att jag är lite jobbig ibland..hm, jag kan förstå dig. jag har varit tvär sen Tvären började och nu verkar jag ha fått problem med min kära svensklärare. funderar allvarligt på att byta inriktning om det är henne vi ska ha nästa termin. tänk bara vad missnöjd med mig (om det går att bli mer missnöjd än vad hon är) hon skulle bli om hon såg hur mycket fel jag gör i bloggen. tss...kärring...
antyder du att jag är lite jobbig ibland..hm, jag kan förstå dig. jag har varit tvär sen Tvären började och nu verkar jag ha fått problem med min kära svensklärare. funderar allvarligt på att byta inriktning om det är henne vi ska ha nästa termin. tänk bara vad missnöjd med mig (om det går att bli mer missnöjd än vad hon är) hon skulle bli om hon såg hur mycket fel jag gör i bloggen. tss...kärring...
och...
...nu har jag fått punka på cykeln men jag antar att ingen blir förvånad...
och...
...bilen måste bogseras till saab för byte av en liten jäkla slang (eler som de uttryckte sig på saab "-om det går att fixa)...
jag önskar
Åh, vad jag skulle vilja kunna skriva som Marcus Birro. Att kunna utlämna mig så helt och formulera mina tankar och känslor så som han gör. Läs vad han skriver och man berörs ända in i själen.
Och Solen, jag älskar det du skrev idag...så underbart smärtsamt vackert...
lördag...gräsänka
Det var meningen att jag skulle gå upp och åka för att träna box när klockan ringde men jag bestämde mig för att ligga kvar. När jag låg där i halvdvala och försökte ingnorera att jag hade kväljningar och helst ville kräkas så ringer min bror och vill att vi åker till stan. Hm, efter att han mutat mig med att bjuda på fika så följde jag med. Knatade runt i diverse sport och data affärer med honom. Men det var trevligt, alltid trevligt med bror. Nu har jag just kommit hem från honom och hans sambo som bjudit på varma mackor till melodifestivalen...nice...tack så mycket.
Men min avslappnade dag på soffan som gräsänka blev inte av. Ska försöka igen imorgon, sambon kommer hem 16 så innan ska jag hinna skriva lite till skolan, titta på film och slappa. Sen blir det hockey och film med sambon.
fortsättning bilen
jaha, igår (fredag) skulle min sambo laga vår bil. Han och hans far åker och köper en ny bensinpump men när de anländer hem ser de att de fått med sig fel pump så min sambos far (en ängel) åker in till stan igen och byter den. Under tiden är det meningen att min sambo ska börja skruva isär och ta bort den trasiga bensinpumpen, allt går ganska planenligt och jag ser endast rumpan på min sambo som ligger ihopkrupen i skuffen och skruvar. Jag sätter mig vid datorn och undrar varför min sambo vandrar fram och tillbaka till sin dator stup i kvarten, till sist stannar han utanför min dörr och säger "-du blir nog utan bil i helgen...!" Min första reaktion är att fråga vad det kostar att laga nästa grej eftersom jag förstår att något annat gått sönder. Miin sambo svarar att det nog inte finns att köpa men de ska försöka limma det. Ja, ja, det blir till att cykla och det gör väl inte så mycket men frågan är den samma som jag ställt mig så många gånger förr...varför händer det oss hela tiden??
Så nu får jag lita till mina klasskompisar och att jag får resa med dem hela tiden tills min egen pärla är lagad.
Äntligen
Tjohoo! Ämnesveckorna över...inte en dag för tidigt! Pust
Reningsverk
Ja, nu har jag också gjort det, varit på studiebesök på reningsverket. Det var intressant, skojigt och visst luktade det men inte så farligt. Vädret var underbart när vi gick mellan bajsbassängerna på jakt efter äckliga rester från människorna. Så värst mycket susk såg vi inte, men det är fantastiskt vad mycket folk spolar ner, vår guide berättade om både kalsonger, trosor, strumpbyxor och mobiler till vanligare typ bindor och topz. Trodde faktiskt inte folk spolade ner såna saker, hm, kanske alla inte är så medvetna om vad de stoppar i toan.
Var sedan till ikea med min sambo och åt och handlade lite på willys. Dagen toppades av ett möte med Sandra i min soffa, alltid skojigt att snacka lite skit med henne. För att avrunda dagen tänkte jag träna lite step och body pump men icke. Då hände det som vanligtvis inte händer andra normala människor så himla ofta men som blivit lite av vår vardag...bilen startar inte och denna gång är det troligtvis bensinpumpen...ja, ja, jag slapp undan träningen men med tanke på vad en ny bränslepump kostar (fr 400-1600 kr vid gör-det-själv-jobb) så hade jag hellre tränat och haft en hel bil.
Var sedan till ikea med min sambo och åt och handlade lite på willys. Dagen toppades av ett möte med Sandra i min soffa, alltid skojigt att snacka lite skit med henne. För att avrunda dagen tänkte jag träna lite step och body pump men icke. Då hände det som vanligtvis inte händer andra normala människor så himla ofta men som blivit lite av vår vardag...bilen startar inte och denna gång är det troligtvis bensinpumpen...ja, ja, jag slapp undan träningen men med tanke på vad en ny bränslepump kostar (fr 400-1600 kr vid gör-det-själv-jobb) så hade jag hellre tränat och haft en hel bil.
tack
tack min sol...önskar jag kunde vara en lika stöttande, glad och kravlös vän som du är...du betyder massor mycket för mig...
Jag vill
Jag vill också veta vad jag vill med mitt liv, känns så tungt. Jag är massor med år och vet fortfarande inte om jag gör rätt...??
Ingen annan
Det finns ingen annan jag vill vara med just nu...
