plyschmjukis

Idag är ingen bra dag, jag vadar i självömkan över hur fet jag är. Försöker verkligen vara duktig, tränar 3-4 dgr i veckan (okej, blev två dagar förra veckan då jag skadade knät, är säkert för att jag är så fet det också), äter inget godis och knappt kolhydrater i veckorna och det funkar hyfsat men efter helgen står jag fortfarande kvar på samma förbannade ställe på den elaka vågen och åndå vräker jag inte i mig över helgen. Jag börjar bli så trött på att alltid känna mig oattraktiv och fet. Behöver verkligen något som gör att jag kommer igång och mår lite bättre i psyket. Dessutom ska jag ju äntligen få säga JA till min älskade sambo,vilket är skitmysigt, den 27 maj i kommunhuset och sen drar vi till Berlin direkt, men det gör ju också att man vill tappa sisådär 10 kg (även om det behövs mycket mycket mer innan ja gär smal).

Har varit med i viktväktarna för många år sen (har slagits mot kilona sen jag slutade nian) och det funkade, funderar på det igen, behöver stöd och inte bara någon som står och säger att jag MÅSTE träna, för då blir inte det heller så kul. Har även testat alla pulverdieter , bantningsprogram och nätbantning som finns men de rår knappt på min enorma hydda de heller och de är ju inte långsiktiga så det går man ju upp direkt. Är så himla nere.
Ska väl träna step ikväll, det är skönt. Hann inte till gymmet på morgonen då jag var tungen att ringa läkaren för min dotters prickiga ansikte, tid 14.10. Snart kommer min lilla stora son hem en sväng innan de ska till pappa. Det är bra, mamma behöver kramas lite med de där goa små barnarmarna runt halsen som utan några krav säger att de älskar sin mamma.

Något positivt idag är att jag och Sandra fick lite gjort till barnkulturstudierna idag i alla fall, klapp på våra axlar.