Då var det klart...
Jul..jul...
Julen är årets bästa tid
förväntan som byggs upp
barnens tindrande ögon och glada skratt
jag älskar att sitta där och se på mina älskade
de som skapats i min kropp och jag satt till världen
idag är de snälla, glada, förväntansfulla och lyckliga
ikväll är de trötta men fortfarande lyckliga
Jag minns min barndoms jular
de riktigt lyckliga julfirandena
vi var tillsammans, alla mina mostrar och morbröder
alla mina syskon
det snöade alltid när jag var liten
min moster gick alltid och köpte tidningen
och vi hade en tomte som under Lovikkavantarna
hade röda naglar
Jag älskar att vara med min familj
mina bröder som jag håller av över allt annat
mina skilda föräldrar som samsas under samma tak
för sina barn och barnbarns skull
jag älskar att få vara nära min sambo varje dag
men just under julen är han särskilt vacker, särskilt fantastisk
Att ingen av oss behöver vara ensamma i juletid
de julhelger när någon av oss saknas går mitt hjärta itu
jag fordrar er alla här för att julen ska bli total
för att julen ska kännas levande och nära
All den förtvivlan och smärta som lever inom mig
som ett förkastligt djur
tar under julen andrum och låter mig få själslugn
en sinnesro som jag annars bara tror lever bortom denna tillvaro
julen är magisk och förstod jag inte bättre
skulle jag alltjämt tro på tomten
Och så börjar åter väntan om efter en ny magisk jul
Min nya...
Läst Marcus Birro ni som inte gjort det, jag lovar, ni kommer få mycket tankar, funderingar och hjälp på vägen...helt underbar författare...jag skrattade och grät till texterna i nya "Svarta vykort".
Jag bara hatar möss...
Jaha...då var de här igen då...mössen...med vintern kommer nämligen massor med möss till vårt hus. I fjol tog vi 12 st på två veckor, en hel liten familj. Nu har vi tagit två och skadat en den här veckan (hoppas de inte hunnit bli lika många i år). Idag när jag sklle ta upp ett papper som hamnat bakom sopkorgen så låg den där...en läskig liten sak som i måna ögon var enorm och jag skrek och skrek och sambon skrattade och skrattade (oftast hinner han ta bort dem innan jag hinner se dem).
Det var förra året som jag upptäckte min rädsla för möss då en liten parvel sprang runt i vårt badrum och jag vägrade släppa ut min sambo därifrån förrän han dödat den...helt förstörd var jag...de är så förbannat äckliga små varelser...vidriga och avskyvärda med sin långa läbbiga svans, sina små plirande ögon och snuskiga päls...och för att inte tala om allt otyg de tar sig för...
Det var jobbigt att upptäcka och erkänna mn rädsla då jag aldrig varit speciellt rädd för kryp och djur förr men sambon har ju roligt och det är väl tur att det roar någon i alla fall...:P
Nä...tacka vet jag mössen i askungen på julafton...de är söta (kanske för att de är tecknade).
så....
och inte nog med att de är så himla lätta och underbara att vara med utan som grädde på moset fick min sambo och jag en herrgårdsweekend för två...helt otroligt, äntligen kan vi få åka iväg och bara vara vi en natt i alla fall...fast det är ju klart...jag brukar ju få halsfluss så fort jag lämnar länet...
Nu när alla har gått hem har jag hällt upp en grogg, gör fudge och kola och sen ska jag och sambon titta på film...om jag inte somnar först vill säga...är astrött.
Det sorgliga idag har varit att lilla Sheila har åkt hem, kommer sakna dig hur mycket som helst gumman....våra härliga långpromenader, dina buffningar när du vill att jag ska gå upp, dina snälla ögon när du vill ligga i soffa som du tar upp 60%...men vi träffas säkert snart igen...

Tenta..
Min kära vän Sandra har messat idag om tentan efter det och tror på någotvis att min hjärna är fylld av bra och intelligenta svar...men jag låter henne leva i tron om att jag är himla bra...vi har ju trots allt en egen klubb för inbördes beundran...kram på dig gumman...
Idag har jag lyckats skrapa ihop hela 16017 steg (det är bra att vara hundvakt)...känns skönt.
Igår var det inte lika bra knappa 9000 steg och dagen innan den var jag på sjukhuset och gick fasiken inte mycket alls men i måndag och i lördags gick jag 14000 respektive 15000 steg....pust och stön vad man går egentligen utan att tänka på det....
Granen...
endast mamma är trött...
Mamma står där så grå
intill sonens vägg
trött så intill döden
tittar som mången gång förr
mot sonen som sover och snarkar
kliar sig i trötta ögon
grubblar, fast ej det lär båta
över en svårlöst gåta
För sin hand genom rufsigt hår
och är av trötthet nära att gråta
nej, det här var alltför svårt
nej, jag kan inte detta lösa...
fortsätter fundera när hon går iväg
för att sköta sin syssla
Går till köket och diskbänken
tänker att; hur ska jag detta lösa
sonen drömmer i sin säng
drömmar sköna om julen
drömmar om operation och narkos
hoppas mamma att han slipper
Smyger sig sedan för att dottern få se
som sova djupt i julelycka
ler när hon ser sin prinsessas knopp
sticka precis över täcket opp
Så har hon sett dem, son och dotter
sova i sina sängar
dottern som sova så skönt
och sonen som störs av smärta
gåtan som hon inte kan lösa
kommer så åter
Går så vidare till vardagsrummet
och soffan som väntar den sköna
kanske hon hinner få sova en stund
och låta gåtan falla till föga
Mamma går till soffan
där hon sjunker ihop i hörnet
vilar sitt huvud mot kuddens tyg
låter sömnen få övertaget
drömmarna som hon har
är bitterljuva
Vaknar åter till klockans alarm
och kommer på att
hon inte heller denna gång
lyckades lösa gåtan
Genom en springa bredvid rullgardinen,
en strimma av månens sken hon ser
när hon närmar sig sängen
åter dags för Alvedon det är
och hon måste sonen väcka
Åter finns gåta där i sin hela gestalt
att ge Alvedon utan att sonen ska gråta
denna gång går det ganska bra
han är för trött för att bråka
Mamma väntar med gåtan
tills morgonen kommer
och det åter är dags att bråka
lägger sig nu i sin säng
djupt mellan kuddar och täcken
unnar sig en liten stunds sömn
innan gryningen kommer
kanske hinner Ica-kassarna under
ögonen försvinna
trots den sena timman...
//Mamma Anna
Hej hopp...
Nu på morgonen har vi tittat lite på julfilm och myst i soffan. Han har lyckats slurpa i sig en alvedon utan vetskap i fantan som jag mutade honom med...fniss
Till julafton ska han kunna gå igen hoppas vi...de sa att det skulle göra ont typ i två dagar...mamma kommer att få ett bryt under tiden...bara ett toabesök kräver mer av mammas tålamod än ett helt års bråk mellan syskonen...
Studiebesök hos Gyllenheimska skolan...

Sandra...jag älskar dig för du är så galen...
Man kan bli mörkrädd för mindre...
Ta lilla blonda Jessica som är Karl-Petters resesällskap, den flickan säger ju bara helt fel saker när hon öppnar munnen, eller vad sägs om när de fick veta att de skulle till Lissabon:
Jessica:"- Lissabon? jag vet inte om det är en stad eller ett land...."
Karl-Petter: "-Jag är inte heller så bra på geografi"
Jessica: "-Men det är jag...jag har bara otur när jag tänker".
och idag
Vid restaurangbesök i Lissabon:
Jessica: "-Borde inte menyn vara på svenska typ?"
I interjuv senare: "-Jag fattade ingenting, sen såg jag att det stod på engelska också och då kunde man ju förstå lite i alla fall...typ att fish betyder fisk...
Jag undrar hur den flicka passerade grundskolan. Nej, det är upp till oss framtidens lärare att se till att våra elever inte slutar på detta sätt.
Lucia...
Nu vaknen och glädjens! Lucia är här,
och natten mot morgon sig vänder.
De skimrande ljusen i kronan hon bär,
och hoppet i hjärtat hon tänder.
Välkommen, du midvinterns strålande mö,
du tröstande budbärarinna!
Se livet, som höljes av frost och av snö,
skall seger ånya dock vinna.
Välkommen, välkommen på nytt i vårt hus,
du ljusbrud, som natten betvingar
och tänder i mörkret en strimma av ljus
och hoppet och glädjen oss bringar!
(S. Hallström; E. Aulén)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Luciamorgon och alla föräldrar är på diverser inhysningar för barn och ler när de ser sina telingar som tomtar, lucior, tärnor, stjärngossar osv...
Själv fick jag äran igår (som jag berättat tidigare) att se min tös som lucia i sin klass...hon var ju självklart söt som socker. Och jätteduktigt. J-kla korten blev asdåliga, hoppas filmen blev bättre.
Fika efteråt med föräldrar och släkt....de skulle skänka en slant till klasskassan för fika men det hade inte blivit mycket om inte någon hade skrivit att "minst 20 kr var" skulle skänkas på en skylt. Och som vanligt gick alla klassföräldrarna hem utan att hjälpa till med undanplockning....tack till Tanjas barn som hjälptte mig att torka borden och ett superstort TACK till Johanna (som inte ens har ett barn eller barnbarn i klassen) och som är min vän som hjälpte till med allt efteråt....puss på dig
Så idag sitter jag här ensam (barnen hos sin pappa och sambon sover) och äter lussebulle sen igår....och väntar på Sandra som är på dagis med sina barn....
Idag ska vi ha rollspel i skolan...usch gillar inte sånt...men sista dagen i skolan för min del...nästa vecka blir jag hemma med min son efter operation...
Jag såg du förstod...
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.
//Nils Ferlin
Ridå...
för jag vet att när det väl börjar
kommer det att bli underbart...
//okänd
livet...
Italienska skor måste vara två storlekar större, om fötterna alls går i, och grenen på strumpbyxorna sitter alltför ofta nere vid knäna. men jag har också lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer, eller hur svårt allt känns idag; livet går vidare och imorgon blir en bättre dag...kanske.
//okänd
Exa dag...
Imorgon har min dotter genrep inför luciafirandet som hennes klass ska ut på på luciadagen och vi föräldrar har blivit inbjudna att titta på och fika lite. Eller rättare sagt, jag har bjudit in alla föräldrar med släkt och vänner för detta enda tillfälle att under lågstadiet att se ungarna i vita linnen. Hm, kom just på att det är nog enda gången, utöver när de sover som de ser ut som änglar.
I alla fall, en annan har ju blivit klassförälder och måste ju se till att ungarna får lite klirr i kassan, men det är inte lätt, man motarbetas av flera föräldrar som inte vill hjälpa till. Som tur är finns det en tre-fyra stycken som ställer upp. Klirret i kassan denna gång sker iform av en frivillig peng vid fikat imorgon.
Jag är själv stolt mamma till självaste lucian, det ska bli så spännande med tanke på att hon aldrig velat stå inför människor förr. Klockan tickar och spänningen stiger.
Har dessutom varit duktig, och har utöver tentaskrivning och bakning till lucia, även varit och simmat 60 x 25 m (1,5 km) idag. Min arma kropp blev lite öm men den har repat sig nu. Den är bara van vid step-up coh box annars så att röra på sig på detta sätt protesterade den vilt emot men det är så skööönt efteråt.
Sandra...
Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din ålder borde vara 41.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
Och alla snälla barn....
Jaha, den här dagen passerade inte utan olyckor den heller. Redan innan jag lämnat hemmet imorse hade gylfen gett med sig i mina favoritjeans (och nästan de enda jag kan ha nu) och inne på loppiset sprack de andra, vad ska man säga...livet är skönt.
Jag säger bara...fredag den 13:e släng dig i väggen, här händer det något varje dag. Ett I-lands problem.
*********************************************************************************************************************''''*********
Läraren kan öppna dörrar, men du måste gå in själv
- KINESISKT ORDSPRÅK -
är det så här det ska va.....?
Tack Sandra för pepparkaksdegen, mina barn blev överlyckliga och fyllde varsin plåt med underbara figurer som mamma lyckades att INTE bränna denna gång, asgoda.
Hade förresten en annan herre på besök (för det måste vara en herre när allt blir fel), han olyckan (mina vänner vet vad jag talar om och skrattar nog gott just nu när de läser detta). Fast idag var han ganska snäll, jag fick bara duschdraperistången i huvudet när jag skulle duscha. Och då menar jag inte en sån stång som man klämmer fast mellan två väggar utan en som var fastskruvad i väggen. Den tyckte tydligen att nu, nu var det dags att ge sig, för nu skulle ju jag duscha...hmmm...sambon fick rycka in med skruvdragaren i högsta hugg och efter typ 15 min stök fick jag min dusch. Ja, ja, vad vore en dag utan lite olyckor...ganska tråkig...och helt helt underbar.
Har läst slut på Vygotskij i praktiken och ska nu ge mig i kast med Läraren i kunskapssamhället. Och hallå om ni tycker jag är en plugghäst...Vygotskij har faktiskt sagt (och väldigt klokt oxå) att om man kallas plugghäst så associerar det till en aktivitet medans läshuvud betyder att det finns något i huvudet redan från början.
Bra sagt tycker jag.
Nu ligger barnen i sina sängar efter magont och halsont så nu ska jag passa på att mysa med sambon en liten stund innan jag faller i bitar i soffan.
Imorgon är det dags för loppis...asskoj...
Puss så länge
fortfarande regn...
där blåsten inte skrämmer varje natt
där du lugnt kan gå i skogen utan skor
vi kommer säkert dit en dag
Men det här är inte fel
här mår jag faktiskt ganska bra
här är vi lyckliga du och jag
visst är det så
när vi nu kommit att förstå att livet vi söker finns här
under resans gång
Det är möjligt att det finns en annan plats
där mörkret inte faller lika hårt
där du kan njuta av tusen fåglars sång
det är möjligt att vi kommer dit en dag...
//okänd
tsss...
17 dagar kvar...och regnet det bara öser ner...
Livet påminner väldigt mycket om en mattelektion i gymnasiet. Varje gång man har löst ett problem väntar läraren på att få ge en ett till.
-----------------------------------------
Jag vet inte, jag frågar inte, om ditt hjärta är oskuld, men jag vet att jag älskar dig, vad än du är.
----------------------------------------
Tack Sandra för att du är en så bra vän!
Idag...bara 18 dagar kvar...
Jag och Johanna har blivit stolta hundvakter. Vi ska v.51 få äran att ha delad vårdnad om Emmas lilla ögonsten när Emma själv tänker lapa som på Gran Canaria. Träffade lilla vovven idag och det kan jag ju säga, så värst liten var hon inte men helt underbar. Så fina allvarliga ögon, lugn och helt enkelt jättefin. Ska bli superskoj att ha henne här en halv vecka och ungarna jublade när jag kom hem och talade om det. De har länge velat ha en hund och jag tänkte att nu får de se att det inte är så lätt. Dessvärre slipper de promenader då Sheila är så stark så att mina barn skulle vara som ett litet halmstrå efter henne. Men jag kan ju alltid tvinga dem att gå med i alla fall när jag rastar henne.
Ibland tar jag nog för mycket plats...jag kör nog över folk utan att tänka mig för och lämnar resterna till någon annan att plocka upp då jag inte har förstått att jag gjort någon illa. Oftast är jag nog lite för ärlig, skulle nog behöva tona ner mig lite, kanske inte låta och synas hela tiden. Kanske jag borde bli bättre på att lyssna, trösta och peppa mina vänner. Kanske älskar jag mina vänner förmycket, kanske kväver jag dem. Min önskar är...stanna kvar...jag försöker bli en bättre människa...
Det var inte så länge sen som jag inte gick upp på morgonen
som jag grät mig igenom dagarna som endast hade olika nyanser av grått
Det var inte så länge sen som jag inte trodde på att det fanns ljus
då jag endast kunde se mörker utan slut
då kom du, plockade upp mig ur rännstenen
strök mig över håret, torkade mina torra tårar
och höll mig hårt
mitt frusna hjärta tinade i din närhet
du sa att jag är vacker
och att livet väntar därute på just mig
aldrig hade jag trott att jag skulle kunna ta mig upp från botten
att jag skulle hitta livet...livet med dig
varje dag som går tackar jag vem det nu är som förde dig i min väg
som låter mig känna mig så villkorslöst älskad
jag har fortfarande en bit kvar
ibland halkar jag på någon isfläck och tappar balansen
men fångas alltid upp innan jag slår i marken
vid min sida finns alltid du
jag är delvis hel
men jag blöder fortfarande inombords...
//Anna
19 dagar kvar
Snart är den här...dagen som för många känns hur jobbig som helst, som en del hatar och fruktar, som får de ensamma att känna sig ännu ensammare och till och med välja döden. Men för många är den härlig, efterlängtad och helt...helt underbar...julen.
Jag hör till de sistnämnda. Trots att min själ är relativt mörk så är julen den viktigaste och för mig ljusaste tiden på året. Och trots att jag aldrig varit tillräckligt snäll så att Tomten kommer till mig så ser jag hur ögonen lyser på mina barn när de inser att trots att de kanske inte varit de snällaste (det här året heller) och trots att mamma sagt att Tomten kanske inte hinner komma, så står han där på julaftonen, med säcken full av härliga klappar.
De skrattar, ler och delar ut kramar härs och tvärs. Och trots att plånboken ekar tom så finns det mat i kylen, julefrid innanför husets väggar och kärlek...mycket kärlek.
I år har jag önskat mig en katt...en vän när jag är själv, när mina barn varannan vecka är hos sin pappa och min sambo jobbar skift...en mysig liten luddig tuss som kryper upp och vill kela...värme för en sliten själ.
Jag önskar även att vi slapp drabbas av otur hela tiden, jag och min sambo, saker går sönder hela tiden, inte såna saker som kanske går att laga relativt billigt och snabbt. Nej, här handlar det om bilen, spisen, diskmaskinen, elvispen, kaffekokaren, fuktskador, tvättmaskinen, båda datorerna kraschar osv....listan kan göras lång....men, vi har varandra, och vi har hälsan...vi är starka...
Idag har jag varit hemma med min hostiga son, saknar skolan och mina klasskompisar. Men imorgon drar jag iväg igen till Eskilstuna, för att öva rollspel med mina goa vänner som skänker mig så många skratt. Att börja läsa till lärare var nog ett av de bättre besluten jag fattat i mitt liv (och jag har fattat många helt fel oxå), men att jag på köpet skulle få en handfull nya vänner där vissa (ni vet vilka) har kommit att förändra min gråa vardag till något ljust. Gud ska veta att jag har kämpat länge för att den ska bli lite ljusare....TACK alla ni som ger mig hoppet åter...
Natten...
På natten kommer allt det onda
längtar förtvivlat till morgonen
ångesten fyller mörkret runt mig
hjärtat slår hårt, hårt
och kallsvetten kryper fram
På natten kommer allt det onda
alla funderingar och tankar
allt som borde blivit sagt
och det som sades
blev allt rätt eller blev det fel
Mörkret suger livet ur mig
jag känner mig tom
och trött, så fruktansvärt trött
torra tårar fårar mitt ansikte
När nattens mörker lättar
och morgonens ljus faller
står jag i fönstret och ler
och välkommnar dagen...
//Anna
Om mörkret vill....ses vi imorgon...