plyschmjukis

då är det en vecka sen vi kom hem från Berlin och vårt bröllop. Och jo, det blev jättebra, fick ju gifta mig med världens goaste man, en helt otroligt karesmatisk präst vigde oss, solen tittade fram (det var typ den enda gången under de fem dagar vi var där), våra tre gäster kastade ris och var vackra. Det enda som inte känns bra är när jag fick en del av korten från min lillebror, jag ser ut som fan och kommer inte kunna visa korten för någon, och det är faktiskt sant även om jag är självkritisk. Min kära man som är min största fan tycker självklart att jag är jättefin och vacker men så känns det inte när jag ser bilderna. Men skit samma, nu är vi gifta och mycket lyckliga, och det är det viktigaste.

...har jag hittat klänningen till mitt bröllop. Kanske inte vad jag tänkt riktigt men när jag provade den på var den underbar. Köpte den på tradera (helt ny) och tänkte jag skulle ha den i sommar men när den kom på förstod jag att denna skulle det bli, bara 171 kr inkl. frakt....underbart. Nu var jag bara tvungen att hitta en bh som inte stack upp ur uringningen, för uringad är den, jag och en vän åkte till stan och provade bh.ar till förbannelse men icke, det fanns ingen i min storlek. ja ja tänkte jag och åkte hem. Jag hade även köpt ett par shorts till min son men det visade sig att han inte kunde ha dem så ida åkte jag tillbaka till affären för att lämna dem, och helt plötsligt hänger där inte bara en, utan två, bh:ar som jag kom i...underbart igen. Nu börjar stressen över att hitta ngt att ha på sig lägga sig och jag kan nästan koppla av. Ringen ja, den hittade jag förra helgen. Tack till Sussi som stått ut med ring, klänning och bh letande uncer två helger men det gav resultat...puss gumman.

Nu är det bara en massa sk-t tentor kvar och det är sååååå trist, efter praktiken vill man verkligen inte gå tillbaka till skolan och skriva tentor, vet inte hur jag ska hitta inspirationen till det, har inte någon gång under hela tiden (ca 2 år) känt sånt motstånd till tenta och skola....tvi tvi, usch och blääää.

Sitter just nu och lyssnar på Kent´s "inte utan dina andetag" och känner mig ändå relativt harmonisk och håll i er nu.....faktiskt LYCKLIG och det händer inte så ofta. Men jag är välsignad med en sambo (blivande man) som gör mig hel.

Älskar dig Joacim!!

Hm, var en sväng idag och tittade på träningsskor och sportbh. När det gäller träningsskor så skulle jag behöva ett par som funkade för jogging, promenader, step och box. Men då måste man köpa två par eller vet någon där ute några skor som funkar för allt det här??? När jag köper skor är det alltid som att köpa grisen i säcken då jag nästan alltid får problem med skavsår och blåsor. Sista paret jag köpt var för vardag och promenader, ett par ECCO, skitsnygga (faktiskt, de har många snygga modeller), de har hållt i snart fyra år men nu har hela utsidan spruckit från tå till häl, de har varit de bästa skor jag någonsin haft, från första gången jag satte fötterna i skorna så har jag inte haft några problem alls med blåsor och sår. De skor jag har haft till step och box har ca 11 år på nacken, jag köpte dem när min dotter föddes och har inte användt dem förrän de sista två åren men nu är de också slut. Blir helt paj i knäna när jag tränar med dem.
Men det räckte med att ta en titt på väggen av skor inne i sportbutikerna så orkade jag liksom inte prova några alls, tänk om det bara kunde vara ett par som hoppar fram och säger att de funkar.

Sedan gick jag över till avdelningen för sportbhar. Här blev det också stora problem, verkar inte finnas någon som passar en person med stor kupa. Efter många om och men hittade jag en men då hade orken för att prova den också tagit slut.

Allt resulterade i att jag åkte hem utan både bh och skor i bagaget, sur för att jag kommer att fortsätta ha ont när jag tränar.

Sen imorse kl. 09.30 har jag suttit med temaarbetet till min praktik för skolan, det börjar arta sig så nu har jag pausat en liten stund. Under pausen tillät jag mig att bläddra i nya numret av må bra och stannade häpen upp vid s.57, där på en halvsida står min bonussyster och poserar och det berättas att hon har en blogg. Vad skoj, tänker jag och undrar sedan varför jag blir förvånad, hon har alltid kunnat skriva, rita och har en massa skojiga tankar. Att jag inte visste det är kanske inte så konstigt, vi ses i stort sett aldrig och talar aldrig med varandra. Ända sedan vi var små så har hon mest figurerat i utkanten, detta pga hon bodde mestadels hos sin mor. Kanske hade barndomen tett sig annorlunda med henne hemma oftare för jag minns hennes besök som spännande, ljusa och fulla av skratt.  Nej Helena, nu får vi ta tag i släkten och försöka träffas lite oftare.

Nu ska jag fortsätta med temaarbetet så jag kan ha helg med sambon.

Igår den 14 februari på alla hjärtans dag fyllde min lilla gubbe stor pojke, hela 9 år blev han. Förutom tårta, winerbröd, munkar, småkakor och muffins så hade min stora lilla dotter (10, snart 11 år), hans storasyster bakat jättefina hjärtekakor.



mmm, jättegoda.