plyschmjukis

Hm, var en sväng idag och tittade på träningsskor och sportbh. När det gäller träningsskor så skulle jag behöva ett par som funkade för jogging, promenader, step och box. Men då måste man köpa två par eller vet någon där ute några skor som funkar för allt det här??? När jag köper skor är det alltid som att köpa grisen i säcken då jag nästan alltid får problem med skavsår och blåsor. Sista paret jag köpt var för vardag och promenader, ett par ECCO, skitsnygga (faktiskt, de har många snygga modeller), de har hållt i snart fyra år men nu har hela utsidan spruckit från tå till häl, de har varit de bästa skor jag någonsin haft, från första gången jag satte fötterna i skorna så har jag inte haft några problem alls med blåsor och sår. De skor jag har haft till step och box har ca 11 år på nacken, jag köpte dem när min dotter föddes och har inte användt dem förrän de sista två åren men nu är de också slut. Blir helt paj i knäna när jag tränar med dem.
Men det räckte med att ta en titt på väggen av skor inne i sportbutikerna så orkade jag liksom inte prova några alls, tänk om det bara kunde vara ett par som hoppar fram och säger att de funkar.

Sedan gick jag över till avdelningen för sportbhar. Här blev det också stora problem, verkar inte finnas någon som passar en person med stor kupa. Efter många om och men hittade jag en men då hade orken för att prova den också tagit slut.

Allt resulterade i att jag åkte hem utan både bh och skor i bagaget, sur för att jag kommer att fortsätta ha ont när jag tränar.

Sen imorse kl. 09.30 har jag suttit med temaarbetet till min praktik för skolan, det börjar arta sig så nu har jag pausat en liten stund. Under pausen tillät jag mig att bläddra i nya numret av må bra och stannade häpen upp vid s.57, där på en halvsida står min bonussyster och poserar och det berättas att hon har en blogg. Vad skoj, tänker jag och undrar sedan varför jag blir förvånad, hon har alltid kunnat skriva, rita och har en massa skojiga tankar. Att jag inte visste det är kanske inte så konstigt, vi ses i stort sett aldrig och talar aldrig med varandra. Ända sedan vi var små så har hon mest figurerat i utkanten, detta pga hon bodde mestadels hos sin mor. Kanske hade barndomen tett sig annorlunda med henne hemma oftare för jag minns hennes besök som spännande, ljusa och fulla av skratt.  Nej Helena, nu får vi ta tag i släkten och försöka träffas lite oftare.

Nu ska jag fortsätta med temaarbetet så jag kan ha helg med sambon.

Igår den 14 februari på alla hjärtans dag fyllde min lilla gubbe stor pojke, hela 9 år blev han. Förutom tårta, winerbröd, munkar, småkakor och muffins så hade min stora lilla dotter (10, snart 11 år), hans storasyster bakat jättefina hjärtekakor.



mmm, jättegoda.

I fyra dagar har jag försökt komma vidare med mitt tema till skolan. Kan inte, jag har kört totalfast, sliter mitt hår och gråter. Ångesten står och knackar på dörren och vill in och jag håller förtvivlat emot från insidan, måste ta mig igenom de här dagarna av okreativitet och komma vidare. Har frågat mig säkert en miljon gånger under dessa dagar om jag verkligen ska bli lärare, är det det här som jag är menad för. Min kära sambo sa igår (han är så klok), att "- du kan inte kunna allt ännu Anna, det är därför som du går i skolan, för att lära dig liksom, prata med din handledare". Ja, jag får väl ta och göra det. Fattar inte att sambon står ut med mig men jag är tacksam för att han är min och för att han vill säga JA till mig i år.