Exa dag...
Imorgon har min dotter genrep inför luciafirandet som hennes klass ska ut på på luciadagen och vi föräldrar har blivit inbjudna att titta på och fika lite. Eller rättare sagt, jag har bjudit in alla föräldrar med släkt och vänner för detta enda tillfälle att under lågstadiet att se ungarna i vita linnen. Hm, kom just på att det är nog enda gången, utöver när de sover som de ser ut som änglar.
I alla fall, en annan har ju blivit klassförälder och måste ju se till att ungarna får lite klirr i kassan, men det är inte lätt, man motarbetas av flera föräldrar som inte vill hjälpa till. Som tur är finns det en tre-fyra stycken som ställer upp. Klirret i kassan denna gång sker iform av en frivillig peng vid fikat imorgon.
Jag är själv stolt mamma till självaste lucian, det ska bli så spännande med tanke på att hon aldrig velat stå inför människor förr. Klockan tickar och spänningen stiger.
Har dessutom varit duktig, och har utöver tentaskrivning och bakning till lucia, även varit och simmat 60 x 25 m (1,5 km) idag. Min arma kropp blev lite öm men den har repat sig nu. Den är bara van vid step-up coh box annars så att röra på sig på detta sätt protesterade den vilt emot men det är så skööönt efteråt.
Sandra...
Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din ålder borde vara 41.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
Och alla snälla barn....
Jaha, den här dagen passerade inte utan olyckor den heller. Redan innan jag lämnat hemmet imorse hade gylfen gett med sig i mina favoritjeans (och nästan de enda jag kan ha nu) och inne på loppiset sprack de andra, vad ska man säga...livet är skönt.
Jag säger bara...fredag den 13:e släng dig i väggen, här händer det något varje dag. Ett I-lands problem.
*********************************************************************************************************************''''*********
Läraren kan öppna dörrar, men du måste gå in själv
- KINESISKT ORDSPRÅK -
är det så här det ska va.....?
Tack Sandra för pepparkaksdegen, mina barn blev överlyckliga och fyllde varsin plåt med underbara figurer som mamma lyckades att INTE bränna denna gång, asgoda.
Hade förresten en annan herre på besök (för det måste vara en herre när allt blir fel), han olyckan (mina vänner vet vad jag talar om och skrattar nog gott just nu när de läser detta). Fast idag var han ganska snäll, jag fick bara duschdraperistången i huvudet när jag skulle duscha. Och då menar jag inte en sån stång som man klämmer fast mellan två väggar utan en som var fastskruvad i väggen. Den tyckte tydligen att nu, nu var det dags att ge sig, för nu skulle ju jag duscha...hmmm...sambon fick rycka in med skruvdragaren i högsta hugg och efter typ 15 min stök fick jag min dusch. Ja, ja, vad vore en dag utan lite olyckor...ganska tråkig...och helt helt underbar.
Har läst slut på Vygotskij i praktiken och ska nu ge mig i kast med Läraren i kunskapssamhället. Och hallå om ni tycker jag är en plugghäst...Vygotskij har faktiskt sagt (och väldigt klokt oxå) att om man kallas plugghäst så associerar det till en aktivitet medans läshuvud betyder att det finns något i huvudet redan från början.
Bra sagt tycker jag.
Nu ligger barnen i sina sängar efter magont och halsont så nu ska jag passa på att mysa med sambon en liten stund innan jag faller i bitar i soffan.
Imorgon är det dags för loppis...asskoj...
Puss så länge
fortfarande regn...
där blåsten inte skrämmer varje natt
där du lugnt kan gå i skogen utan skor
vi kommer säkert dit en dag
Men det här är inte fel
här mår jag faktiskt ganska bra
här är vi lyckliga du och jag
visst är det så
när vi nu kommit att förstå att livet vi söker finns här
under resans gång
Det är möjligt att det finns en annan plats
där mörkret inte faller lika hårt
där du kan njuta av tusen fåglars sång
det är möjligt att vi kommer dit en dag...
//okänd
tsss...
17 dagar kvar...och regnet det bara öser ner...
Livet påminner väldigt mycket om en mattelektion i gymnasiet. Varje gång man har löst ett problem väntar läraren på att få ge en ett till.
-----------------------------------------
Jag vet inte, jag frågar inte, om ditt hjärta är oskuld, men jag vet att jag älskar dig, vad än du är.
----------------------------------------
Tack Sandra för att du är en så bra vän!
Idag...bara 18 dagar kvar...
Jag och Johanna har blivit stolta hundvakter. Vi ska v.51 få äran att ha delad vårdnad om Emmas lilla ögonsten när Emma själv tänker lapa som på Gran Canaria. Träffade lilla vovven idag och det kan jag ju säga, så värst liten var hon inte men helt underbar. Så fina allvarliga ögon, lugn och helt enkelt jättefin. Ska bli superskoj att ha henne här en halv vecka och ungarna jublade när jag kom hem och talade om det. De har länge velat ha en hund och jag tänkte att nu får de se att det inte är så lätt. Dessvärre slipper de promenader då Sheila är så stark så att mina barn skulle vara som ett litet halmstrå efter henne. Men jag kan ju alltid tvinga dem att gå med i alla fall när jag rastar henne.
Ibland tar jag nog för mycket plats...jag kör nog över folk utan att tänka mig för och lämnar resterna till någon annan att plocka upp då jag inte har förstått att jag gjort någon illa. Oftast är jag nog lite för ärlig, skulle nog behöva tona ner mig lite, kanske inte låta och synas hela tiden. Kanske jag borde bli bättre på att lyssna, trösta och peppa mina vänner. Kanske älskar jag mina vänner förmycket, kanske kväver jag dem. Min önskar är...stanna kvar...jag försöker bli en bättre människa...
Det var inte så länge sen som jag inte gick upp på morgonen
som jag grät mig igenom dagarna som endast hade olika nyanser av grått
Det var inte så länge sen som jag inte trodde på att det fanns ljus
då jag endast kunde se mörker utan slut
då kom du, plockade upp mig ur rännstenen
strök mig över håret, torkade mina torra tårar
och höll mig hårt
mitt frusna hjärta tinade i din närhet
du sa att jag är vacker
och att livet väntar därute på just mig
aldrig hade jag trott att jag skulle kunna ta mig upp från botten
att jag skulle hitta livet...livet med dig
varje dag som går tackar jag vem det nu är som förde dig i min väg
som låter mig känna mig så villkorslöst älskad
jag har fortfarande en bit kvar
ibland halkar jag på någon isfläck och tappar balansen
men fångas alltid upp innan jag slår i marken
vid min sida finns alltid du
jag är delvis hel
men jag blöder fortfarande inombords...
//Anna
19 dagar kvar
Snart är den här...dagen som för många känns hur jobbig som helst, som en del hatar och fruktar, som får de ensamma att känna sig ännu ensammare och till och med välja döden. Men för många är den härlig, efterlängtad och helt...helt underbar...julen.
Jag hör till de sistnämnda. Trots att min själ är relativt mörk så är julen den viktigaste och för mig ljusaste tiden på året. Och trots att jag aldrig varit tillräckligt snäll så att Tomten kommer till mig så ser jag hur ögonen lyser på mina barn när de inser att trots att de kanske inte varit de snällaste (det här året heller) och trots att mamma sagt att Tomten kanske inte hinner komma, så står han där på julaftonen, med säcken full av härliga klappar.
De skrattar, ler och delar ut kramar härs och tvärs. Och trots att plånboken ekar tom så finns det mat i kylen, julefrid innanför husets väggar och kärlek...mycket kärlek.
I år har jag önskat mig en katt...en vän när jag är själv, när mina barn varannan vecka är hos sin pappa och min sambo jobbar skift...en mysig liten luddig tuss som kryper upp och vill kela...värme för en sliten själ.
Jag önskar även att vi slapp drabbas av otur hela tiden, jag och min sambo, saker går sönder hela tiden, inte såna saker som kanske går att laga relativt billigt och snabbt. Nej, här handlar det om bilen, spisen, diskmaskinen, elvispen, kaffekokaren, fuktskador, tvättmaskinen, båda datorerna kraschar osv....listan kan göras lång....men, vi har varandra, och vi har hälsan...vi är starka...
Idag har jag varit hemma med min hostiga son, saknar skolan och mina klasskompisar. Men imorgon drar jag iväg igen till Eskilstuna, för att öva rollspel med mina goa vänner som skänker mig så många skratt. Att börja läsa till lärare var nog ett av de bättre besluten jag fattat i mitt liv (och jag har fattat många helt fel oxå), men att jag på köpet skulle få en handfull nya vänner där vissa (ni vet vilka) har kommit att förändra min gråa vardag till något ljust. Gud ska veta att jag har kämpat länge för att den ska bli lite ljusare....TACK alla ni som ger mig hoppet åter...
Natten...
På natten kommer allt det onda
längtar förtvivlat till morgonen
ångesten fyller mörkret runt mig
hjärtat slår hårt, hårt
och kallsvetten kryper fram
På natten kommer allt det onda
alla funderingar och tankar
allt som borde blivit sagt
och det som sades
blev allt rätt eller blev det fel
Mörkret suger livet ur mig
jag känner mig tom
och trött, så fruktansvärt trött
torra tårar fårar mitt ansikte
När nattens mörker lättar
och morgonens ljus faller
står jag i fönstret och ler
och välkommnar dagen...
//Anna
Om mörkret vill....ses vi imorgon...
