tårar
Sammanfattning
Först magontet innan vi visste, sedan sorgen, ångesten, orättvisorna som följde, försöket till att se ljuset...men det är mörkt nu.
Imorgon kanske allt är bättre men just nu är saknade för stor för att hantera....
ego
Jag...i mitten av en cirkel av självupptagna människor där all min kraft går åt till att le. Jag gråter oceaner av tårar över allt som inte blev som det skulle och allt jag känner mig tvingad till att göra. Ångesten sköljer över mig i vågor, jag är botten som försvinner under vattnet efter ebb. Efter att orkat, stått pall, kämpat...kommer tårarna, drabbar mig med en kraft som jag är oförmögen att hantera, kan bara vänta. Galen...nej, jag är bara trött...varför leva sitt liv och sen ha ångest över varje dag...vänta...jag ska bara skrapa upp min trasiga själv från golvet...
barnbidrag
annars har jag lyckats idag igen...att skaffa mig en utgift alltså, jag tappade min mobil i backen och givetvis ville den nu inte fungera som en normal mobil. För det första så ramlade hela fronten av med tillhörande knappsats och så blev halva displayen svart. Det som var värst var ju att det som blev svart hamnade över mitt och Sandras ansikten som ,var bakgrundsbilden, mycket passande tyckte min sambo och fnissade. Mina kära klasskompisar stod på helspänn och väntade på att jag skulle börja gapa och skrika eller kanske brista ut i hysterisk gråt, men vet ni vad, idag orkade jag inte med såna känslosvallningar, så jag stod lugnt där och försökte mecka ihop den, vilket självklart inte gick. När jag kom hem överlämnade jag den i min sambos trygga omvårdnad och stal hans x-mobil så länge medan den andra lagas, för klara sig utan mobil...det går ju bara inte...eller?
Ärligt talat
Utöver att vara en "reality-wake-up" för somliga så har dagen varit härligt avslappnad. Efter att mina ynglingar tassat iväg till skolan vid åtta, kröp jag ner i sängen med min frukost och mös framför nyhetsmorgon, klappade min halvsovande sambo på huvudet och störde honom med lagom mycket prat så han inte kunde sova efter sitt nattskift. Vid elva tyckte Sandra att det var dags för kaffe och lite tenta, jag tog min dator och for iväg i vår racersaab. Med mig hade jag en halvgammal pastasallad som Sandra och jag satte i oss med faslig fart, hällde upp kaffe och slog på våra datorer. Och sen...ja, vi försökte verka lite seriösa och tittade lite halvintresserat på våra tentor som ska in imorgon...men vi tyckte de var färdiga så vi surfade lite och fixade lite med våra bloggar. Efter lagom mycket slapptid (och en hel del kaffe) hos Sandra åkte jag hem och gjorde kvällsmat till familjen, skickade iväg äldsta på innebandyträning och själv tog jag mig till step up/bodypump träningen. Härligt svettigt och sjukt roligt, enda problemet är nu hur jag ska kunna gå imorgon eftersom jag redan hade asont i mina ben efter boxen igår, kan man ligga i sängen en hel dag och skylla på träningsvärk...kommer man undan med det?
färdig
I går kväll blev den färdig...exa3...fasiken så skönt...
Sant
Det finns väl en tid för allt antar jag.
Just nu är tiden inne för eftertanke, kontemplation
och heder.
Jag måste ner i den mörka, fuktiga källaren igen. Jag
måste dit och pilla i mögelskadade väggar. För det jag
varit med om sitter där. Det jag varit med om rinner
som dålig fukt bakom plastväggarna. Jag hatar att vistas
där. Men det är ändå en bra plats eftersom min bok
bor där. Och sanningen. Sedan får man släpa upp spökena
i ljuset och den försiktiga vintersolen och hoppas,
som i sagorna, att monstret spricker.
Fast risken är ju att man vredesmättad skriver skiten
ur sig i ren ilska och då...har man förlorat tror jag. Då
kör man huvudet in i samma återvändsgränd igen. Jag
har varit där. Jag har kastat rep mot den väggen men
de har aldrig fallit ner på andra sidan. Det fanns ingen
andra sida. Jag har ägnat år av mitt liv åt att försöka gå
runt återvändsgränder, åt att i mörkret förstöra mina
inre källarutrymmen. Det går åt mycket tid. Jag ska
vårda skräcken i fortsättningen.
Sätta ord på den, se den krympa och förtvina vid
mina tålmodiga fötter.
//Marcus Birro
Kedjebrev
Ett stort tack till alla som skickat mig emails under åretsom gick...
Jag måste först sända ett speciellt tack till den som skickade mailet ang.kiss i klistret på kuverten, ber nu alltid någon annan slicka mina brev.
Jag har numera inga sparade pengar eftersom jag gav allt till en sjuk flicka (Penny Brown) som var nära att dö på ett sjukhus för 1 387 258:e gången.
Inte har det kommit några pengar från Nigeria banken som ville dela 7 miljoner dollar med mig för att jag låtsades att vara en bortkommen släkting till en kund som dött.
Jag behöver inte längre oroa mig för min själ eftersom jag har 363 214 änglar som ser efter mig och ett helgon som garanterat mig lycka.
Jag har också under året lärt mig att mina böner bara får svar om jag sänder mailet vidare till 7 av mina vänner inom 5 minuter
Jag dricker inte Coca Cola längre eftersom jag kan rengöra toaletten med det.
Jag kan inte längre köpa bensin utan att prata med någon som kan vakta bilen medan jag går in på macken och betalar, så att inte någon seriemördare kryper in i baksätet.
Jag kan inte längre gå till ett varuhus eftersom någon kan droga mig med parfymprover och sedan råna mig.
Jag kan inte längre svara i telefonen eftersom någon kan be mig slå ett nummer som gör att jag få en telefonräkning för samtal från Jamaica, Uganda, Singapore eller Uzbekistan .
Ett speciellt Tack till dig som skickade mailet om den afrikanska spindeln, nu kan jag inte använda någon annan toalett förutom min egen, eftersom spindeln kan sitta under toalettringen och biter den mig i rumpan dör jag direkt.
OCH du tack för dina goda råd...
Jag kan inte ens plocka upp en 20:a som jag tappar på parkeringsplatsen, eftersom att det antagligen finns en sexförbrytare i buskarna som väntar på att jag ska böja mig framåt...
Å du...
OM du inte sänder detta e-mail till minst 144 000 personer inom de närmsta 70 minuterna kommer en skata med smittsam diarree landa på ditt huvud och du blir aldrig frisk igen...
Jag vet att det låter otroligt men det har faktiskt hänt en grannes, före detta grannes, ex flickväns mammas andra mans kusins frisör.
By the way... en syd amerikansk forskare har efter långa studier har upptäckt att människor med låg IQ som har oregelbundet sex alltid läser mail med handen på musen...
Å du försök inte att skylla ifrån dig... det är för sent...
och så har vi
Bak
Verkligheten
Jag sluter mina ögon och låtsas, att jag inte vet hur verkligheten är....
//Lisa Ekdahl
Tack pappa
aldrig
Timglas
Anna, bussen här utanför går ingenstans
det är ingen som vill nån vart
Jag har åkt så många varv
men det är alltid lika svart
Anna, är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
jag vill inte få in den här världen
den är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig.
Jag vill vara bättre man för dig.
Ett smartare drag, en lösning
en lantärna på din gungande båt
Ja, jag vet att jag sluter igen
men det känns som det är mig dom vill åt
Ja, jag vet men det känns så än
Anna, det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
när himlen blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
Anna, håll mig hårt
för jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt
Anna, nu tänder dom gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
jag letar efter rispor i ytan
en spricka, ett hål, en skarv
det måste komma nåt bra ur allt
det måste växa nånting under alla lister
alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka
Res mig upp, ge mig lust att hänga på
jag ska värma dig Anna, jag ska lyssna och förstå
för trots all tomhet, trots det timglas som sliter i oss
ska vi hitta en väg ändå
hitta en plats ändå
hitta ett hem, vi två
Text & musik: Lars Winnerbäck
Vad roligt
biscuit
Idag var biscuit i högform, först ett par konstiga kommentarer vid föreläsningen...som t.ex. när läraren visade hur många % som tyckte ngt speciellt...biscuit - jag får inte talen att gå ihop....(hm, okej hon hade rätt, det var fel på 1 % för att det skulle bli 100% men det var helt oväsentligt i sammanhanget) samt att hon fällde någon mer kommentar som jag har förträngt, har slutat att minnas allt dumt som kommer ut ur munnen på henne...
..senare...
...på seminarium...grupparbete och listning av prioriteringar inom det aktuella ämnet...en grupp tog upp något som redan nämnts i tidigare sammanhang och läraren frågade varför vi nämnde det hela tiden...
Biscuit - för att jag sa det tidigare idag på föreläsningen..
annan student - nej, det sa vi tidigare i måndags...
oj.oj...är var bara biscuit tvungen att börja en enorm diskussion om vem som sagt det först, till slut sa jag...- det är väl inget att disskutera nu i alla fall...
...gissa om jag fick evil eye resten av eftermiddagen...men oj vad skönt det var att få tyst på henne...jag vet, jag vet, elakt men jag kunde inte hålla mig...fanns andra väsentligare ämnen att tala om...
...ännu senare...
...fick vi veta att hon bytt inriktning till samma som jag och ett par klasskompisar till men förhoppningsvis läser hn annat ämne i höst så vi kommer undan denna gång...det är ju bara så...att man går inte ihop med alla människor och jag skulle nog få ett bryt av att vara i samma grupp i en termin-tre år...
lucia i efterhand
Vaken natt
Mina ögon är svullna av trötthet efter nattens vandringar längs själsliga bakgator.
När mörkret kryper närmare hittar jag på ursäkter för att slippa natten.
De stunder jag sover är lätträknade nu, en orolig sömn
fylld av drömmar som uppmanar mig att vakna.
Min själ är firvirrad och har gått vilse någonstans på vägen mot ett mål som jag inte har
en framtid som jag inte förstår.
Känner mig söndertrasad av något jag inte känner till,
mitt inre känns som ett öppet sår som inte läker.
Kommer jag någonsin att bli hel igen?
Jag hör tidningsbudet göra sin runda
och snart stämplar nattskiftet ut
en ny dag börjar...
Det går inte
Räkmackor eller inte...
Gud ska veta att jag själv glider runt på änden av en Skogaholmslimpa, ni vet en sån där torr som blir lämnad kvar sist i påsen eftersom ingen vill ha den...det är min räkmacka det...
Jag skulle bli glad om jag fick en ägghalva och kanske två räkor i alla fall, men icke, räkmacksmänniskorna ska ha allt själva och ändå åka snålskjuts på min också... vara med på min bit, bara nagga lite i kanten liksom...
Men jag kan tala om att min lilla limpkant är snart slut...undrar vem de ska smaska på då....
