plyschmjukis

Snart är den här...dagen som för många känns hur jobbig som helst, som en del hatar och fruktar, som får de ensamma att känna sig ännu ensammare och till och med välja döden. Men för många är den härlig, efterlängtad och helt...helt underbar...julen.
Jag hör till de sistnämnda. Trots att min själ är relativt mörk så är julen den viktigaste och för mig ljusaste tiden på året. Och trots att jag aldrig varit tillräckligt snäll så att Tomten kommer till mig så ser jag hur ögonen lyser på mina barn när de inser att trots att de kanske inte varit de snällaste (det här året heller) och trots att mamma sagt att Tomten kanske inte hinner komma, så står han där på julaftonen, med säcken full av härliga klappar.
De skrattar, ler och delar ut kramar härs och tvärs. Och trots att plånboken ekar tom så finns det mat i kylen, julefrid innanför husets väggar och kärlek...mycket kärlek. 

I år har jag önskat mig en katt...en vän när jag är själv, när mina barn varannan vecka är hos sin pappa och min sambo jobbar skift...en mysig liten luddig tuss som kryper upp och vill kela...värme för en sliten själ.

Jag önskar även att vi slapp drabbas av otur hela tiden, jag och min sambo, saker går sönder hela tiden, inte såna saker som kanske går att laga relativt billigt och snabbt. Nej, här handlar det om bilen, spisen, diskmaskinen, elvispen, kaffekokaren, fuktskador, tvättmaskinen, båda datorerna kraschar osv....listan kan göras lång....men, vi har varandra, och vi har hälsan...vi är starka...

Idag har jag varit hemma med min hostiga son, saknar skolan och mina klasskompisar. Men imorgon drar jag iväg igen till Eskilstuna, för att öva rollspel med mina goa vänner som skänker mig så många skratt. Att börja läsa till lärare var nog ett av de bättre besluten jag fattat i mitt liv (och jag har fattat många helt fel oxå), men att jag på köpet skulle få en handfull nya vänner där vissa (ni vet vilka) har kommit att förändra min gråa vardag till något ljust. Gud ska veta att jag har kämpat länge för att den ska bli lite ljusare....TACK alla ni som ger mig hoppet åter...

Natten...

På natten kommer allt det onda

längtar förtvivlat till morgonen

ångesten fyller mörkret runt mig

hjärtat slår hårt, hårt

och kallsvetten kryper fram

På natten kommer allt det onda
alla funderingar och tankar
allt som borde blivit sagt
och det som sades
blev allt rätt eller blev det fel

Mörkret suger livet ur mig
jag känner mig tom
och trött, så fruktansvärt trött
torra tårar fårar mitt ansikte

När nattens mörker lättar
och morgonens ljus faller
står jag i fönstret och ler
och välkommnar dagen...

//Anna

Om mörkret vill....ses vi imorgon...