plyschmjukis

Mamma står där så grå

intill sonens vägg

trött så intill döden

tittar som mången gång förr

mot sonen som sover och snarkar

kliar sig i trötta ögon

grubblar, fast ej det lär båta

över en svårlöst gåta

För sin hand genom rufsigt hår

och är av trötthet nära att gråta

nej, det här var alltför svårt

nej, jag kan inte detta lösa...

fortsätter fundera när hon går iväg

för att sköta sin syssla

Går till köket och diskbänken

tänker att; hur ska jag detta lösa

sonen drömmer i sin säng

drömmar sköna om julen

drömmar om operation och narkos

hoppas mamma att han slipper

Smyger sig sedan för att dottern få se

som sova djupt i julelycka

ler när hon ser sin prinsessas knopp

sticka precis över täcket opp

Så har hon sett dem, son och dotter

sova i sina sängar

dottern som sova så skönt

och sonen som störs av smärta

gåtan som hon inte kan lösa

kommer så åter

Går så vidare till vardagsrummet

och soffan som väntar den sköna

kanske hon hinner få sova en stund

och låta gåtan falla till föga

Mamma går till soffan

där hon sjunker ihop i hörnet

vilar sitt huvud mot kuddens tyg

låter sömnen få övertaget

drömmarna som hon har

är bitterljuva

Vaknar åter till klockans alarm

och kommer på att

hon inte heller denna gång

lyckades lösa gåtan

Genom en springa bredvid rullgardinen,

en strimma av månens sken hon ser

när hon närmar sig sängen

åter dags för Alvedon det är

och hon måste sonen väcka

Åter finns gåta där i sin hela gestalt

att ge Alvedon utan att sonen ska gråta

denna gång går det ganska bra

han är för trött för att bråka

Mamma väntar med gåtan

tills morgonen kommer

och det åter är dags att bråka

lägger sig nu i sin säng

djupt mellan kuddar och täcken

unnar sig en liten stunds sömn

innan gryningen kommer

kanske hinner Ica-kassarna under

ögonen försvinna

trots den sena timman...

//Mamma Anna