Idag...bara 18 dagar kvar...
Jag och Johanna har blivit stolta hundvakter. Vi ska v.51 få äran att ha delad vårdnad om Emmas lilla ögonsten när Emma själv tänker lapa som på Gran Canaria. Träffade lilla vovven idag och det kan jag ju säga, så värst liten var hon inte men helt underbar. Så fina allvarliga ögon, lugn och helt enkelt jättefin. Ska bli superskoj att ha henne här en halv vecka och ungarna jublade när jag kom hem och talade om det. De har länge velat ha en hund och jag tänkte att nu får de se att det inte är så lätt. Dessvärre slipper de promenader då Sheila är så stark så att mina barn skulle vara som ett litet halmstrå efter henne. Men jag kan ju alltid tvinga dem att gå med i alla fall när jag rastar henne.
Ibland tar jag nog för mycket plats...jag kör nog över folk utan att tänka mig för och lämnar resterna till någon annan att plocka upp då jag inte har förstått att jag gjort någon illa. Oftast är jag nog lite för ärlig, skulle nog behöva tona ner mig lite, kanske inte låta och synas hela tiden. Kanske jag borde bli bättre på att lyssna, trösta och peppa mina vänner. Kanske älskar jag mina vänner förmycket, kanske kväver jag dem. Min önskar är...stanna kvar...jag försöker bli en bättre människa...
Det var inte så länge sen som jag inte gick upp på morgonen
som jag grät mig igenom dagarna som endast hade olika nyanser av grått
Det var inte så länge sen som jag inte trodde på att det fanns ljus
då jag endast kunde se mörker utan slut
då kom du, plockade upp mig ur rännstenen
strök mig över håret, torkade mina torra tårar
och höll mig hårt
mitt frusna hjärta tinade i din närhet
du sa att jag är vacker
och att livet väntar därute på just mig
aldrig hade jag trott att jag skulle kunna ta mig upp från botten
att jag skulle hitta livet...livet med dig
varje dag som går tackar jag vem det nu är som förde dig i min väg
som låter mig känna mig så villkorslöst älskad
jag har fortfarande en bit kvar
ibland halkar jag på någon isfläck och tappar balansen
men fångas alltid upp innan jag slår i marken
vid min sida finns alltid du
jag är delvis hel
men jag blöder fortfarande inombords...
//Anna
du tar inte för mycket plats.
min värld behöver underbara personer som vill synas och höras.
jag tycker iallafall om dig precis som du är.
och du är redan en av de bästa människorna.
DU skriver så fint att jag börjar gråta.. Jag tycker om att DU tar plats. Ibland önskar jag att jag kunde vara mer som DIG.
Du ska vara som du är, för du är underbar. Och kommer vara en toppenhundvakt med :)
