plyschmjukis

Som sagt, min mobil gick sönder för ett tag sen men nu har min sambo lagat den och jag blev jättelycklig över att få tillbaka den. Jag återlämnade hans gamla (för hans nya har gått sönder) men då gick inte den att få igång helt plötsligt. Ett I-lands problem uppstod, hur hanterar man det här? Jag föreslog allt från röksignaler, runskrift till penna och papper men inget gick hem. Nu har han i alla fall ytterligare en och tre gamla isärskruvade på sitt skrivbord. Dessa isärskruvade mobiler upptar det mesta av hans vakna och jobbfria tid, man kan ju undra om det blir en helt ny modell i slutändan, för ag skulle då inte hitta rätt del till rätt mobil i den röran som han har. Men det viktigaste är ju att hitta i sin egen röra. Jag brukar hävda själv att jag har städat i min röra, för jag hittar ju där.

Förutom alla mobiler som gått sönder på sistone så är jag inne på mitt tredje kort för trådlöst internet nu.
1. finns inbyggt i datorn men eftersom datorn antagligen är konstruerad av en man så har det kortet helt plötsligt bara försvunnit i tomma intet. Precis som saker som karlar förlägger.

2. det andra kortet (stulet av min dotter) hade jag i en adapter kopplad till usb-porten. Klantig som jag var hade jag den brevid mig i soffan och min son satte sig på det...jag kan säga så här mycket...det höll INTE.

4. nu har jag stulit mitt bonusbarns kort och hoppas att han inte behöver det på länge....

japp, och ovanpå detta slutade mitt USB minne att fungera...toppen tänkte jag och vände mig till min sambo som numera kan ses som datatekniker istället för verkstadsarbetare.

Men nu måste eländet vara över...asgarv...när jag ko ut i köket så var det en mindre flod där, för nu tömde inte diskmaskinen vattnet...härligt.

och imorse var mina sista byxor trasiga, spruckit i tyget för jag nött ner det

Men det positiva i kråksången är att jag kom i ett par gamla jeans igen som inte passat på ett tag...

Livet leker igen och vi kan inte annat än att skratta åt eländet....