Det går inte

Igår fick jag en sån där konstig känsla, som om jag betraktade mig själv utifrån. Jag stod där och iakttog mig själv. Jag fångade mig i en stund när jag kände mig harmonisk och när jag kände att jag har det faktiskt bra. Just då när jag och min sambo hade en sån där härligt förlösande stund av skratt.  Men innan jag återvände till min kropp igen hann jag se mina ögon, och där fanns den fortfarande...känslan av att aldrig hitta hem...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0