plyschmjukis

Att gå in i sig själv och stanna där
kan ag där i mörkret finna svaren
på frågorna som jag inte vet vilka de är
och som jag inte vågar ställa
Som jag kanske inte ens vill veta svaren på?
Att söka efter ljuset som inte existerar
en kamp mot tiden 
att inte förstå, inte veta...varför?
Att söka hjälp och stöd
som jag vet inte finns.
Börjar finna mig i sanningen att
Ingen kan hjälpa min förvirrade själ
Faller handlöst i ett bottenlöst mörker.
Varje dag ett nytt berg att bestiga
ännu en uppförsbacke.
Jag finner mig själv önska att
vägarna vore utan backar
kurvor kan det vara
där man mäste sakta in 
ibland dröja sig kvar oc h hämta andan
ge sig själv tid för eftertanke
Det sägs att när man nått botten finns bara en väg
och det är upp.
Jag försöker klättra på den trasiga stegen mot ljuset
Men de förbannade stegen går bara sönder
och jag landar åter på botten
och måste börja om.
Vill jag fortsätta försöka, har jag ett val?
Jag tror jag vill stanna där i mörkret.

//Plyschis